Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Carl-Magnus Hake: Kan verkligen fyra av fem hjärtinfarkter förhindras med sund livsstil?

Publicerad: 10 november 2014, 08:36

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Forskare vid Karolinska institutet fick för några veckor sedan stort genomslag i både svensk och utländsk media med en studie som pekade på att flertalet hjärtinfarkter hos män skulle kunna förebyggas genom fem livsstilsåtgärder.

Ur folkhälsosynpunkt är det nog bra att sådana här resultat får uppmärksamhet med jämna mellanrum. Men även goda nyheter förtjänar lite kritisk granskning. I det här fallet undrar jag om journalisterna skulle handskats med storyn på samma sätt om det gällde en kombination av läkemedel och avsändaren av pressmeddelandet var ett läkemedelsföretag i stället för ett universitet

Det hela handlar om en uppföljning av över 20 000 hjärt-kärlfriska svenska män som fått svara på en mängd frågor om sin livsstil. Forskarna undersökte sedan hur fem förmodade skyddsfaktorer – måttlig alkoholkonsumtion (10 till 30 gram per vecka), hög fysisk aktivitet, rökfrihet, ingen bukfetma och nyttig kost – samvarierade med insjuknande i hjärtinfarkt under de kommande elva åren.

Deras slutsats är att 79 procent av infarkterna skulle försvinna ur populationen om alla män levde lika hälsosamt som den 1 procent som uppfyllde alla fem skyddsfaktorerna. Enligt KI:s pressmeddelande blir därmed uppskattningen "att en hälsosam livsstil skulle kunna förhindra fyra av fem hjärtinfarkter i den manliga befolkningen", ett budskap som fick stor spridning i medierna. Men det finns skäl att vara skeptisk till det påståendet.

Till att börja med har forskarna studerat en begränsad del av den manliga befolkningen, nämligen de i åldern 45 till 79 år och som inte hade diabetes, hjärt-kärlsjukdom, cancer eller högt kolesterol och blodtryck. Resultaten kan därför inte utan vidare överföras till patienter med högre hjärt-kärlrisk. Visst, forskarna såg samband även hos dem med högt kolesterol och högt blodtryck, men gruppen var liten och resultaten var "icke-signifikanta och ostabila".

Sedan finns det ju alltid en svaghet i observationsstudier att sådana inte kan fastslå orsakssamband. Vilka justeringar forskarna än gör går det inte att utesluta att det till en viss del kan handla om i grunden friskare individer som väljer en friskare livsstil. I synnerhet när det gäller måttlig alkoholkonsumtion kan det finnas skäl att ifrågasätta att sådan kan orsaka bättre hjärthälsa. Men att observationsstudier inte kan bevisa orsakssamband tar forskarna lite förvånande inte upp i sin artikel. I stället utgår de uttryckligen från att det finns kausalitet.

Vidare visar undersökningen inte i vilken utsträckning som hjärtinfarkter faktiskt minskar eller ökar hos individer efter omläggning av sina vanor till det bättre eller sämre.

Slutligen finns ett frågetecken i beräkningen av siffran 79 procent. Forskarna har inte tagit hänsyn till hur elimination av låg fysisk aktivitet och dåliga matvanor skulle påverka förekomsten av bukfetma och de 15 procent av infarkterna som anses bero på bukfetma.

Personligen är jag också nyfiken på betydelsen av andra riskfaktorer, som ärftlighet och psykosocial stress i relation till de fem riskfaktorer forskarna studerat. Vad kan de övriga 21 procent av infarkterna tänkas bero på? (I analysen hade forskarna justerat för en mängd faktorer, däribland familjehistoria av hjärtinfarkt, utbildning och civilstånd.)

Trots dessa invändningarna är studien välgjord och har ett viktigt budskap: att friska män som ur flera aspekter väljer att leva ett sunt liv mycket mer sällan drabbas av hjärtinfarkt än de som lever ohälsosamt. Studien fick också en mycket positiv ledarkommentar i Journal of American College of Cardiology, bland annat för att den visar nyttan med livsstilsåtgärder på ett sätt som skulle vara ogörligt i en randomiserad studie.

Jag hyser inga tvivel om att omläggning till sunda vanor skyddar mot hjärtinfarkt. Frågor är dock hur stor effekten är. Och här finns ett litet bekymmer när Sveriges mest prestigefyllda medicinsk institution i sin kommunikation inte tar upp en enda av de svagheter som gör att resultaten bör tolkas med en del försiktighet.

Övertolkning av resultat från observationsstudier är kanske den största bristen inom medicinjournalistiken – vi på Dagens Medicin är inte immuna. Förbättringsansvaret vilar här främst på journalisterna själva men även på forskarna och kommunikationsavdelningarna på landets universitet, vars pressmeddelanden inte sällan okritiskt förmedlas i medierna.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Carl-Magnus Hake

Reporter

carl-magnus.hake@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev