”Klassisk rond var tydligare för patienten”

Jag kommer ihåg när jag var liten och låg på sjukhus för mina brännskador. Minnena är många, både trevliga och mindre trevliga, men det jag tänkt på den senaste tiden är ronderna.

Anledningen till det är att jag så många gånger har fått frågan av patienter om ronden har varit där, eller att patienter sagt att  jag har inte sett en läkare på flera dagar . Då började jag fundera över rondens betydelse. jag var liten hade läkaren ett annat inflytande än han/ hon har i dag. Det skulle vara städat tills ronden kom, och alla låg i sina sängar för att få höra dagens tankar om sår och eventuella nya behandlingar. Det vi alla väntade på när man var patient var måltiderna, och ronderna.

När jag arbetade som undersköterska på kirurgen för många år sedan, gick hela teamet runt till patienterna när det var rond. Det var en koloss som samlades kring ett rullande bord med alla journalerna som långsamt tog sig fram i korridoren.

Fördelen med detta var att alla hörde samma sak, och vid eventuella frågor från patienterna så visste man vad som blivit sagt och kunde lättare svara. I dag har det blivit så att läkarna går runt till patienterna själva efter att vi haft sittrond. På vissa avdelningar är undersköterskorna med men inte särskilt ofta, vilket jag tycker är trist för det är ändå den yrkesgrupp som står närmast patienten.

Jag tro inte heller alltid att patienterna är medvetna om att det är läkaren som varit där. När det gäller äldre människor så förväntar de sig en stereotyp av läkaren som kanske inte är så vanlig längre, så när en ung kvinna sätter sig på sängkanten och frågar hur patienten mår är det inte alltid lätt för dem att dra kopplingen till en läkare.

Kanske är det också så att läkaren inte tittar in till alla patienter varje dag, och den tredje anledningen kan vara att läkarna skiftar avdelning väldigt ofta vilket gör att kontinuiteten inte är den bästa alla gånger.

När jag var liten fanns det ännu ett begrepp och det var storronden. Jag kommer inte exakt ihåg hur ofta den dök upp, men då var det fler läkare med och dialogerna runt sängen var fler. Det var då de stora besluten togs, och frasen  Det kan vi ta upp på stor ronden  har etsat sig fast.

Det var sällan mina föräldrar var med på ronderna eftersom de var på förmiddagarna och besökstiderna var på eftermiddagarna, och jag kände mig ofta väldigt liten när jag låg där i sängen med såren på benen synliga och en hel hop med människor som stod över mig.

Det är tur att saker har förändrats genom åren, men när det kom till besluten och planeringen fanns det aldrig några oklarheter.

Jag tror patienterna hade uppskattat en mer reglerad rondkultur där det framkommer att detta är stunden för frågor och svar, så patienter och vårdpersonal har samma uppgifter och går mot samma mål, utan att någon ska behöva undra eller vara tveksam.