Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Petra Hedbom: Konsten att balansera mellan vågskålarna

Publicerad: 10 oktober 2018, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Hjärna, hjärta, njurar, lever, ögon, tarmar och fötter. Det är inte många delar av kroppen som lämnas i fred av diabetes. Det märktes tydligt under årets diabeteskongress, EASD, i Berlin när en stor del av våra organ och kroppsdelar tillägnades egna programpunkter.

Hjärta och njurar fick såklart extra fokus. Risken för komplikationer i njurar och hjärt-kärlsystem är välkända vid både typ 1 och typ 2. En återkommande frågeställning var om, och i så fall hur, påverkan på hjärta och njurar ska vägas mot varandra vid val av behandling.

Vilsenheten blev tydlig under en presentation om ett viktminskningspreparat som visat på en viss bromsande effekt hos patienter med förstadium till diabetes men däremot inte tycks ha någon hjärt-kärlskyddande effekt. En amerikansk kliniker i publiken ­frågade forskarna vad hon skulle välja till en överviktig patient med prediabetes med ökad risk både för njur- och hjärt-kärlsjukdom.

Svaret var inte oväntat att bedömningen måste ske på individnivå. Att innehållet i vågskålarna ­skiljer sig åt från person till person. Både SGLT2-hämmare och GLP 1-analoger kan till exempel skydda både njurar och hjärta – i alla fall hos diabetespatienter som redan har haft kardiovaskulär sjukdom. Hur de står sig som primärpreventiv behandling vet man inte riktigt.

Den individanpassade behandlingen är på väg in i diabetesvården på allvar. Det gäller att navigera rätt mellan kombinationer av livsstilsinterventioner, glukossänkare, insuliner, lipidsänkare och fetmakirurgi.

Här kan de uppdaterade riktlinjerna för behandling vid diabetes typ 2 som europeiska EASD och amerikanska ADA gemensamt antagit få en viktig roll. De första reaktioner som kom när de presenterats på kongressens sista dag var tummen upp. Flera röster menade att de kommer att kunna underlätta för kliniker i de val som behöver göras.

En rolig sak under årets kongress var att se hur mycket forskning som de svenska registren genererar. Med nationella diabetesregistret i spetsen var abstract med svenska data i metodbeskrivningen lika vanliga som sockermunkarna i pressrummet. Man kan fundera över om dessa observationsstudier på sikt kommer att få ökad betydelse i utformning av riktlinjer och kanske även i regulatoriska beslut.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Petra Hedbom

Reporter

petra.hedbom@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev