Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag16.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

”Läkares administration är ofta bra för patienten”

Publicerad: 13 februari 2015, 08:55

Barnläkaren Annika Jansson om god administration och övertunga journaler.


Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, är myndigheten som granskar oss. Därför har det stor betydelse att generaldirektör Gunilla Hult Backlund skrev en delvis självrannsakande artikel på DN Debatt (20/1–2015). Hon beskriver hur för mycket dokumentation riskerar att skymma viktig kommunikation, och att inte bara brister i dokumentation, utan också överdokumentation, är ett problem.

Det finns en vulgär debatt om hur vi använder vår tid, där bara de timmar som doktorn står öga mot öga med en patient räknas. Allt vi gör framför datorn kallas föraktfullt ”administration”. Men det var inte bättre förr. Då skickades springare till mörka arkiv för att leta efter journaler. Remisser gick till vila i läkares postfack och de handskrivna läkemedelslistorna var svårtolkade. Ingen av oss vill åter till den tiden.

Det är modern och effektiv vård när jag signerar provsvar framför datorn och att vi kvitterar de mödosamma processerna (skickat remiss, bedömt remiss, tagit emot patient) är bra för säkerheten. Att vi sliter med läkemedelsordinationer och standardiserar utredningar är också bra.

Men Hult Backlund är något viktigt på spåren. Det blir för många och för långa dokument med för mycket upprepningar. Och eftersom journalerna är så omfattande måste varje anständig doktor försöka skapa en slags sammanfattning i nästa text bara för att inte själv gå vilse. De långa journalerna blir självgenererande.

It ger oss oändliga möjligheter men kräver också självsanering: allt som går att dokumentera behöver inte dokumenteras. Jag tjatar på läkarkandidaterna när de skriver framtunga journaler med för mycket bakgrund: Vilken är din bedömning? Och vad rekommenderar du för åtgärd?

Jag menar också att det funnits en övertro på skriven information i stället för samtal mellan två ansvariga personer. ”Jag har inte hunnit läsa än”, kan en stressad syster säga i natten och PANG! där föll allt det kloka jag skrev, som att kortisoninjektionen vid midnatt är superviktig. SBAR (situation, bakgrund, aktuellt tillstånd och rekommendation) har gjort att vi blivit duktigare på fokuserad informationsöverföring.

Vi har också i vården lagt för mycket kraft på spårbarhet, tror jag. Det ska vara glasklart vilken version av ett PM som gällde september i fjol och exakt hur patienten fick sina dropp i oktober. Här är det viktigt att Ivo nu säger som de gör, för mycket av detta har vi gjort för att kunna visa för er och andra hur vi agerat.

Vi har också väldigt svårt att låta patienten själv boka, mejla, ange smärta eller blodsocker och insulindoser i våra system.  Mina vårdkontakter är en portal som hittills snarast gjort det svårare att nå oss än det var tidigare, i en sekretessambition som patienterna inte alltid är tacksamma över.

Debatten om läkarnas administrativa börda har många fasetter, från patientsäkerhet och frågor kring hur vi möter den moderna patienten, till rent praktiska problem. Det är bra att Ivo nu bidrar till att höja nivån i diskussionen.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev