Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Carl-Magnus Hake: Lärdomar och framtid efter alzheimerfloppen

Publicerad: 27 mars 2019, 13:52

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Sjukvårdspersonal, forskare och aktieinvesterare och inte minst patienter har blodad tand när det gäller utsikterna att utveckla bromsande behandlingar mot vår vanligaste demenssjukdom, Alzheimers sjukdom. Men nyheten i torsdags om att amerikanska företaget Biogen stoppar alla pågående studier med läkemedelskandidaten adukanumab får ändå ses som ett litet extra hårt slag.

Denna antikropp mot beta-amyloid fick ovanligt mycket rubriker när resultat från en fas 1-studie spreds via världens medier i mars 2015. Här syntes nämligen inte bara en minskning av amyloida plack i hjärnan hos patienterna utan det fanns också en koppling till att behandlingen skulle bromsa försämringen i kognition hos patienterna. Något liknande hade inte setts tidigare. När sedan resultaten i augusti publicerades i tidskriften Nature återskapades rubrikerna om en potentiellt lovande behandling. Själv fastnade jag för att adukanumab var baserat på antikroppar som isolerats från demensfria äldre personer, vilket för mig syntes ge denna läkemedelskandidat lite mer potential än andra i fältet.

Samtidigt fanns det också tidigt en del skepsis mot fas 1-resultaten, som nog inte nådde fram tillräckligt i många medier. Och när fas 3-studierna nu havererat på grund av utebliven effekt kan man ana ett litet mått av ”vad var det jag sa” bland många experter som uttalat sig. En otillräcklig blindning och en till synes obalanserad placebogrupp har gjort att de första resultaten framstått som mer lovande än vad de var, vilket Uppsalaprofessorn Lars Lannfelt och flera andra har hänvisat till. En brittisk expert som är citerad på nyhetssajten Alzforum.org menar att det var helt fel av Nature att publicera en fas 1-studie med kliniska effektmått som resultatmått.

Varför adukanumab misslyckades vet vi inte, men de ”gamla vanliga” orsakerna torde kunna appliceras även här: att amyloidhypotesen inte stämmer, alltså att ansamlingen av amyloida plack i hjärnan hos patienterna snarare är en konsekvens av sjukdomen än en orsak, eller att sjukdomsprocessen redan ska ha gått för långt vid tidig alzheimer för att bromsläkemedel ska kunna ha någon effekt.

En tredje möjlig förklaring kan sägas representeras av Lars Lannfelts syn på alzheimer, nämligen att det är de lösliga aggregerade formerna av beta-amyloid – oligomerer och protofibriller – som är neurotoxiska, inte placken i sig. Adukanumab binder visserligen till dessa former men också till olösliga fibriller och plack.

Efter floppen med adukanumab är det nu Ban24101 som verkar ha bäst utsikter som läkemedelskandidat mot alzheimer. Denna antikropp, som tagits fram av det av Lars Lannfelt grundade företaget Bioarctic, har en mer selektiv bindning till oligomererna och protofibrillerna än alla andra antikroppar mot beta-amyloid som prövats kliniskt.

I juli 2018 presenterade Bioarctic och samarbetspartnern Eisai en mycket uppmärksammad fas 2-studie med mer än 800 patienter med både lovande resultat på kognition och flera biomarkörer. Företagen har därefter gjort sitt bästa för att försvara sig mot en viss skepsis bland analytiker att resultaten eventuellt ska ha berott på en obalanserad inklusion av deltagare med alzheimerriskgenen Apoe4.

På Bioarctic är tron mycket stor på att man är rätt ute. ”Det som hänt med adukanumab påverkar egentligen inte Ban2401”, säger vd Gunilla Osswald när jag får en kort pratstund med henne. Någon gång under 2022 kan vi få svar på huruvida optimismen var välgrundad eller ej. Då beräknas en i torsdags initierad fas 3-studie med Ban2401 vara i mål. Sett till resultaten hittills i detta notoriskt svåra fält är det bäst att inte ha för höga förväntningar.

En allmän nedtoning av förväntningarna inom alzheimerforskningen torde för övrigt vara lärdomen efter bakslaget med adukanumab. Jag har tidigare uppmärksammat hur en kvällstidning utnyttjar suget efter positiva alzheimernyheter och massproducerat löpsedlar baserat på minst sagt magert underlag. Något omnämnande av hur det till slut gått med adukanumab har tidningen i fråga ännu i gjort, utan nyligen målade man upp ovan nämnda fas 2-studie med Ban2401 som ett ”genombrott”. Också branschen borde dra öronen åt sig och inte låtsas som om det bara är en tidsfråga innan de nya läkemedlen finns på marknaden utan att nämna den kyrkogård av kandidatläkemedel som hittills blivit resultatet.

Läs även

■ blogg: ”Får vi någonsin ett effektivt läkemedel mot alzheimer?”
■ intervju med Lars Lannfelt: ”Det är viktigt för fältet efter alla misslyckanden”

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Carl-Magnus Hake

Reporter

carl-magnus.hake@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev