Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag26.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

"Låt inte känslominnet sabotera dina relationer"

Publicerad: 6 Maj 2016, 08:59

Annika Weiderling är verksamhetschef för Trollbäckens vårdcentral i Stockholm.

Foto: Linnea Rheborg

Hjärnspöken får inte begränsa dina framtida relationer, menar Annika Weiderling som är verksamhetschef för Trollbäckens vårdcentral.


En vän till mig hade länge pratat om boken Hemligheten av Dan Josefsson och Egil Linge. Den handlar om anknytningsteorin och hur mentala avtryck från barndomen sätter käppar i hjulen när vi försöker skapa nära relationer som vuxna. Nu har jag äntligen läst den och rekommenderar alla som har ett par kraschade relationer i bagaget att göra detsamma!

Anknytningsteorierna formulerades i mitten av 1900-talet av den brittiske psykoanalytikern och barnpsykiatern John Bowlby och hans kollega Mary Ainsworth.

Teorierna bygger på psykologisk forskning om hur barn knyter känslomässiga band. Man noterade att små barn, för att få ut största möjliga närhet, anpassade sig till sina föräldrars beteende. När vi är nyfödda har vi inget språk, men mycket känslor. Vi skapar relationer genom samspel och utbyte av känslor och våra erfarenheter blir ett känslominne. Man kunde senare också dra slutsatsen att det vi upplever som barn påverkar hur vi beter oss som vuxna och får betydelse för hur vi senare lyckas med nära relationer.

Teorin delar upp oss i trygga och otrygga. Barn som är trygga i sina första relationer och får en trygg bild av sin omgivning, blir trygga vuxna. De otrygga får mindre tillit till relationer, närhet kan vara skrämmande och man förknippar kärlek med mer smärta.

Den otrygga gruppen delas upp i otrygg-undvikande och otrygg-ambivalent. Otrygg-undvikande blev de barn vars tillgång till närhet hos föräldrarna minskade om barnet visade upp känslomässiga behov. Då lärde sig barnet att om jag döljer mina känslor har jag större chans att få tillgång till närhet. Otrygg-ambivalent skapas ur relationer med nyckfulla föräldrar som ibland är närvarande och engagerade i sitt barn, men sedan uppslukade av egna behov. Det gör att barnet hela tiden är oroligt att närheten kan försvinna, många blir klängiga och krävande för att påminna föräldrarna om att de finns.

När vi som vuxna försöker skapa närhet till andra på samma sätt som när vi var små, går det kanske inte så bra om vi har en suboptimal modell. Ditt känslominne talar om för dig vad du ska göra, även om det inte gagnar dig. Om närhet skrämmer kanske du bygger upp ett liv i ensamhet, för att slippa vara rädd. Fast du längtar efter närhet är de mentala spärrarna svåra att övervinna.

Men låt inte dina hjärnspöken begränsa dig om du innerst inne vill ha en nära och varaktig relation. För det går att göra något åt saken! Först – glöm drömprinsen. Relationer skapas inte av sig själva utan ansträngning eller svåra känslor (smärta). Du måste våga ta dig igenom obehaget, utmana ditt känslominne och övervinna rädslan. Ta tag i den människa av kött och blod i din närhet som du tycker om och våga närma dig!

Om du klarar av att ignorera det skrämmande i ovissheten att kanske bli avvisad, sårad eller lämnad, kan det hända att du kommer ut på andra sidan med en partner i din hand.

ANNIKA WEIDERLING

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev