Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag06.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

”Lättare om jobbet är ett ställe där man ska leva”

Publicerad: 6 februari 2015, 06:50

Läkaren Susanna Sandberg fick en tankeställare av en annan krönika i Dagens Medicin.


Vi lever på jobbet, skrev ambulanssjuksköterskan Johan Persson på den här sidan i höstas. Jag har funderat en del på det sedan dess. Det heter ju arbetsliv, men jag har ändå tänkt mig jobbet som en separat del av livet, skilt från det riktiga livet. För det riktiga livet är ju det före och efter och fritiden och helgerna och semestern … På jobbet är jag i min yrkesroll, jag är inte jag helt och fullt. Jag får ju betalt för att vara där! Tänker jag. Men tanken på att jag lever på riktigt på jobbet också får fäste. Minst nio timmar per dag är jag där, och det är de piggaste timmarna på dagen, den bästa delen av mitt liv.

Visst säljer vi vår tid, men det betyder ju inte att den inte är vår. Det är ju inte så att vi trycker på pausknappen när vi stämplar in och play när vi går. Då skulle vi ju förlora en tredjedel av vårt liv. Ouch!

Visst känner vi alla någon som verkar leva för jobbet, och vi tycker det är patetiskt. Som blommar i sin yrkesroll medan privatlivet ligger i spillror. Och andra som varje dag stämplar ut med andan i halsen, för att glömma allt och ”inte ta med sig jobbet hem”.

För jobbet ska inte gå ut över privatlivet och privatlivet ska inte gå ut över jobbet. Man måste ha balans mellan arbete och fritid, sägs det.

Tänk så många timmar vi tillbringar med våra arbetskamrater, fem dagar i veckan, år ut och år in. Vissa blir vi vänner med, men många av dem lever för oss helt okända ”privatliv”. Vi vet inte ens vad deras hund heter fast vi ses varje dag.

Om någon av dina arbetskamrater skulle dö, skulle du gå på begravningen? Inte?

När jag skrider runt på jobbet i mina vita kläder är jag inte samma person som när jag sitter i det svettiga omklädningsrummet med andra föräldrar på barngymnastiken. Då är jag mitt vanliga, privata jag. Ända tills någon av föräldrarna drar upp tröjan och vill visa ett födelsemärke på magen. Då tar jag reflexmässigt på mig yrkesrollen och börjar prata läkarspråk. Efteråt blir samtalet lite stelare. Visst är vårt jobb allvarligt, men måste vi egentligen ta oss själva på så blodigt allvar?

Myten lever om att jobbet ska vara jobbigt och fritiden ska vara rolig. Det är när man är ledig som allt ska hända. Men enligt forskare i organisationspsykologi ger ett torftigt jobb en torftig fritid, ett roligt jobb ger en rolig fritid. Det är lättare att gå till jobbet om man ser det som ett ställe där man ska leva, menar samma forskare.

För att bli lycklig på jobbet behövs meningsfulla arbetsuppgifter och att man får uppskattning för det man gör.

Bingo, för alla oss som har valt att jobba inom vården. Med all respekt för övriga yrken i samhället så är ändå sjukvård särskilt meningsfullt. Och visst får vi uppskattning för det vi gör. Feedbacken från patienterna är omedelbar. Engagemang och ett väl utfört jobb märks direkt. Och ingenting i hela världen hindrar oss från att se och bekräfta varandra.

I morgon kan du fråga vad hunden heter, till exempel.

Relaterat material

Vi behöver bli sedda och bekräftade på jobbet

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev