Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag20.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Susanna Pagels: Med ett steg åt sidan framträder alternativen

Det är inte alltid det problem man först föreställer sig som alltid blir värst att hantera. Som det här med coronavaccinet.

Publicerad: 25 Mars 2021, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Foto: Jocke Hedell


Ämnen i artikeln:

Covid-19Peter AlmgrenBarnpsykiatrielevhälsa

Det jag och många med mig trodde skulle bli svårast – att få fram ett vaccin på kort tid – var inte det största hindret. Efter bara ett år med covid-19 har redan fyra vaccin godkänts för användning inom EU. 

Det som i stället gör att vi inte kommer att vara vaccinerade i sommar som det var tänkt, är för närvarande bland annat stoppade leveranser på grund av hotande exportförbud och oförmåga till samarbete länder emellan. 

Det är som när psykiatrerna, som vi berättar om i en av artiklarna i psykiatrispecialen, oroade sig över att personer med allvarlig psykisk sjukdom kom för långt ner i Folkhälsomyndighetens prioriteringsordning för vaccinering. 

De diskuterade hit och dit om vad som vore en rimlig prio med tanke på den förhöjda risk som finns för patientgruppen både att få covid och att dö av sjukdomen. Men så slogs de av en ny insikt, det fanns problem som låg betydligt närmare vardagen. Skulle patienterna ens komma i väg och ta sitt vaccin den dag det var deras tur, oavsett prioriteringsordning? Vem skulle ha koll på det? 

Läs fler artiklar om psykiatri 

Nu efterlyser psykiatrernas specialistförening, SPF, att beslut fattas om var ansvaret ska ligga, kanske per region. Inga patienter ska bli utan vaccin för att de inte haft kraft att ta ställning till kallelsen, misslyckats med att boka tid, glömt bort den bokade tiden eller helt enkelt tappat modet att ge sig av till en okänd plats när det är dags. 

Den nya insikten fick inte psykiatrerna att sluta fundera på prioritetsordningen. Men med ett steg åt sidan fick de fri sikt att upptäcka – och försöka förebygga – konkretare hinder som skulle slå värre än det som de först identifierat.  

Några steg åt sidan tycks också Peter Almgrens utredning om sammanhållen god och nära vård för barn och unga ha försökt att ta. I uppdraget ingår bland annat att korta de evighetslånga väntetiderna till barn- och ungdomspsykiatrin, en knut vars lösning diskuterats i åratal medan väntande barns problematik fördjupats. 

Utredningen föreslår bland annat att jakten på neuropsykiatriska diagnoser tonas ner – att barn ska kunna få hjälp i skolan även utan diagnos. Det låter enkelt men är snudd på genialt. 

Kan ett barn få tillräckligt bra stöd utan en diagnos, kan det frigöra plats på bup för ett annat barn. Kanske för ett barn med självmordstankar, kanske för ett som faktiskt har akut behov av att utredas för diagnos och hjälp. 

Kan samordningen mellan instanser i barnhälsovården bli mer än vackra ord, och barns och ungas psykiska hälsa bli möjlig att hantera – ja, i så fall kommer jag nästan att tro på att världens länder och företag kan samarbeta för att fördela virusvaccin, i alla fall vid nästa pandemi.

Läs psykiatrispecialen:

Vaccin till svårt psykiskt sjuka en utmaning 

Utredare vill frigöra mer resurser hos bup

Barns psykiska ohälsa hanteras i olika system

Minskande förskrivning av litium stannar av

De är på jakt efter en psykiatrisk sänka 

 

Fler artiklar om psykiatri 

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Susanna Pagels

Reporter

susanna.pagels@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev