Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

onsdag19.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

När så många chefer hoppar av är verksamheten i en akut kris

Publicerad: 12 maj 2010, 08:20

Jag håller med alla som hävdar att en av sjukvårdens nyckelfrågor är att rekrytera nya chefer och att utveckla nya och gamla chefer i deras roller. Och denna vecka har jag verkligen ­kastats mellan hopp och förtvivlan i denna fråga.


I måndags hade vi jurymöte för vårt pris till Årets kvinnliga ledare inom sjukvården. Det var enormt glädjande att ta del av alla dessa kompetenta, kloka och entusiastiska kvinnliga chefer som hade nominerats, om de är representativa för sjukvården är ledarskapet riktigt bra.

Men efter jurymötet läser jag Katrin Skagerts avhandling om chefer i Västra Götaland och blir nedslagen. Den visar att 40 procent av cheferna inom hälso- och sjukvården i Västra Götaland har slutat inom fyra år. Det går inte att definiera detta som något annat än en verksamhet i akut kris.

Kraven på ledare är likartade oavsett vilken verksamhet man är chef för, höj kvaliteten och öka produktiviteten till lägre kostnader. Här skiljer sig inte sjukvården från andra verksamheter, men på andra plan är det uppenbarligen en mycket mer svårstyrd verksamhet.

Alla mellanchefer hamnar som buffertar mellan den högsta ledningen och personalen, men i sjukvården som ständigt omorganiseras och där förutsättningarna för verksamheten hela tiden förändras är denna utmaning extra tuff. Det är lätt att antingen ställa sig på ledningens sida och fjärma sig från medarbetarna eller också att göra tvärtom.

Av det jag sett av sjukvårdens ledarkris är det dock två andra frågor som är avgörande och där är min känsla att sjukvården utmärker sig. Ofta finns det två motiv till att man vill bli chef, möjligheten att påverka och betydligt högre lön, inom sjukvården är det inte självklart att något av detta uppnås. Dessutom krävs det att man som chef får ett ordentligt stöd, vilket också saknas alltför ofta.

Katrin Skagerts avhandling visar tydligt att det är alla krav, som man i alltför stor utsträckning tvingas hantera själv, som leder till att man väljer att sluta som chef. Det är ett enormt underbetyg för ledningen i Västra Götalandsregionen att nästan varannan chef slutar inom fyra år. Jag undrar hur siffran ser ut inom andra landsting.

Det är uppenbart att det krävs en tydlig chefsvision och strategi inom sjukvården om man ska lyckas vända ­trenden. Det är dessutom en trend som man måste lyckas vända både för alla som utnyttjar sjukvården och för alla som jobbar inom den.

Mikael Nestius
 chefredaktör

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev