Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Carl-Magnus Hake: Osannolikt att simulera den mänskliga hjärnan på tio år

Publicerad: 7 februari 2013, 12:52

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Måndagen den 28 januari stod det klart att ett stort europeiskt forskarlag ska ägna de tio närmaste åren åt att bygga en simulering av den mänskliga hjärnan i ett flertal superdatorer. The Human Brain Project, som satsningen heter, blev därmed ett av de ”flaggskeppsprojekt” som EU-kommissionen beslutade att finansiera och som totalt kommer att få runt 10 miljarder kronor vardera.

Målsättningen i denna Schweizbaserade satsning är minst sagt ambitiös, nämligen att integrera all hittills känd och relevant data om hur hjärnas nervceller och stödjeceller ser ut och var de finns i hjärnan, hur de fungerar på gen- och proteinnivå, hur deras ämnesomsättning ser ut, hur de kommunicerar med varandra i mindre och större nätverk och slutligen hur denna signalering återspeglas i intelligens och beteende.

Det här låter som science fiction och det är sannolikt också vad det kommer att bli. Teknikframsteg har visserligen gjort det möjligt att kartlägga allt större mängder information om hur hjärnan fungerar, till exempel var olika gener uttrycks och hur nervcellerna kopplas ihop. Och självklart är det då befogat att använda datormodeller och simuleringar för att bearbeta och förstå sådan information.

Föregångaren till Human Brain Project heter Blue Brain Project. Det är en datorsimulering av en så kallad kolumn av runt 10 000 nervceller i hjärnbarken hos en råtta. Projektet startades år 2006 av den Sydafrikafödde hjärnforskaren Henry Markram, som också är huvudkoordinator för Human Brain Project. Ett av de främsta resultaten hittills publicerades förra året, då forskarna visade att en statistisk modell med 74 procents säkerhet kan förutsäga var synapser uppstår mellan de olika nervcellerna. Detta är ett av flera bevis på att datorsimuleringar kan användas för att förstå hur hjärnan fungerar.

Men att det på tio års sikt skulle gå att höja ribban till att simulera en hel mänsklig hjärna på en ofantlig mycket mer detaljerad nivå håller jag för helt osannolikt. När jag läser i den rapport som forskarna bakom Human Brain Project överlämnade till EU-kommissionen i april 2012 slås jag till exempel hur mycket av materialet som baseras på visioner och antaganden kring prestanda av framtidens superdatorer och om kunskap om hjärnan som ännu inte är insamlad.

Visst har hjärnforskningen gjort stora framsteg som lett och kommer leda till konkreta förbättringar för patienter. Själv förundras jag till exempel av hur forskare lärt sig avkoda de hjärnsignaler som styr över rörelser så att förlamade människor kan lära sig att styra en robothand med bara tanken. Men på andra områden saknas genombrotten, trots stora forskningssatsningar. Sjukvården använder i stort sett samma läkemedel i dag mot olika neurologiska och psykiatriska sjukdomar som den gjorde för trettio år sedan. Det är helt enkelt inte troligt att en massiv datorsimulering skulle trolla fram banbrytande förutsättningar för sådana nya behandlingar.

Nu saknas det inte heller forskare som varit kritiska till Human Brain Project. Vid sidan av en allmän tvekan mot rimligheten i projektet har dessa kritiker varnat för hype och att alltför mycket av hjärnforskningens finansiering skulle koncentreras till ett enda jätteprojekt med minskande mångfald i forskningen som resultat.

Men projektet har också fått stöd av namnkunniga forskare, som den svenske Nobelprisvinnaren Torsten Wiezel. Och uppenbarligen tog EU-kommissonen större intryck av den ”samhällsnytta” som utlovas av på flera plan av Henry Markram och hans kollegor. För enligt den officiella visionen kommer modelleringarna i Human Brain Project att leda till till bättre diagnostik så att hjärnans sjukdomar kan ”diagnostiseras tidigare medan de ännu kan behandlas” – det talas rent av om botemedel.  Behovet av djurförsök kommer att minska och forskare kommer bättre förstå hur hjärnan åldras så att denna process blir lättare att bromsas. Vidare kommer informationsteknologin ”revolutioneras” när det blir möjligt att utveckla datorer, robotar och sensorer ”långt mer kraftfulla, intelligenta och energieffektiva än i dag”. Allt detta dessutom innan projektets når sitt ”slutgiltiga mål”.

Det låter bra, men åter igen, det låter även osannolikt.

Fotnot: Läs min intervju med KI-professorn Sten Grillner som är en av koordinatorerna för Human Brain Project.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Carl-Magnus Hake

Reporter

carl-magnus.hake@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News