Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

”Patienten skickades över halva stan – för ett kryss”

Publicerad: 8 maj 2015, 05:39

Distriktsläkaren Katarina Stolt Simfors i en krönika.


All denna fragmentering. Patientens problematik är ett pussel som ska fogas samman till något konstruktivt. Vissa bitar är tydliga och relevanta. Andra pusselbitar är mer förvirrande, bara blå himmel eller grönt gräs, man trevar sig fram bland byråkrati och bristande resurser.

Senare, ett återbesök, kontroll och förnyelse av ett intyg. Patienten ser ovanligt skruttig ut. Blek och svullen. Jag hämtar henne i rullstol i väntrummet och när vi kommit in på undersökningsrummet och småpratat lite, ser jag att hon har ett åkband runt ena handleden. Fast inte den roliga sorten från någon nöjespark, utan sjukhusets identitetsband i plast.

– Men vad är det där, har du varit inlagd på sjukhuset?

– Jag är inlagd just nu, säger patienten. Jag har fått permission för besöket på vård­cent­ralen.

– Va?

– De ville inte skriva intyget på sjukhuset. De tyckte att du skulle göra det. Så nu är jag här. Host och flämt.

De har skickat dig med hjärtsvikt och njursvikt och ortopediskt trassel genom halva stan för ett papper med några kryss, tänker jag. Antingen är sjukhuskollegan fruktansvärt överbelastad eller så är tilltron till primärvårdens förmåga att sätta kryss genant stor. Eller så är budgeten för sjuktransport med rullstol ännu inte överskriden.

Att göra stor somatisk kontroll på någon som redan är inlagd känns lite överarbetat så jag nöjer mig med en enklare upplaga och så de viktiga ­kryssen. Patienten får det hårt förvärvade pappret i ett landstingskuvert. Hon håller kuvertet stadigt i knät. Och hon får sitta ett bra tag i vårt väntrum innan sjuktransporten kommer på andra varvet och sveper med henne tillbaka till avdelningen. Då har hon varken fått mat eller insulin, men en ostsmörgås i alla fall från vårt personalrum. Host och flämt.

Men det är kanske så det ska vara. Mer som industrin. Fler underleverantörer som sätter små kryss, likt småkomponenter på kretskort som sedan kan tryckas tillbaka in i patienten. Tänk om det blir billigare så? Och effektivare. Så det blir bättre ordning på effektiviteten och produktkontrollen. Så vi inte slösar med skattemedel och använder slutenvården till kryssättning om nu primärvården är bäst skickad att sätta kryss.

Om natten har jag en mardröm. Min patient åker rullstol längs fabrikens löpande band. Olika åtgärdsstationer. Urvätskning där, dialys här, spika collumfraktur på ett tredje ställe, och här och där kryss och prickar med lödkolv.

På sista stationen: ostsmörgås. Administratörer och ekonomer förstår inte alltid ostsmörgåsen. Och när vi förklarar missförstår de ofta och tror att det handlar om näringsintag och kalorier.

Patienten i min dröm tittar också misstroget på ostsmörgåsen eftersom osten är lite svettig, gammal och omodern. ”Du måste” säger jag. ”Det är smörgåsen som är den mänskliga faktorn.”

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev