Carl-Magnus Hake: Räknas inte gamla mammografistudier längre?

Tidigare i år skrev jag en artikel om nya resultat från den kanadensiska mammografiscreeningstudien CNBSS. Vinkeln var att var femte bröstcancer som upptäcktes med mammografi var så kallad överdiagnostik. Denna text fick en grupp namnkunniga forskare och företrädare för svensk mammografiscreening att skriva ett debattinlägg med syfte att nyansera studien och fynden.

Debattörerna, däribland Sven Törnberg, Lennarth Nyström och Måns Rosén, anser sammanfattningsvis att: ”CNBSS är en gammal studie med metodologiska brister och den bör således inte ingå som underlag i en diskussion om mammografiscreeningens vara eller icke vara.”

Jag tycker det är en lite överraskande slutkläm, för anledningen till att vi i dag har mammografiscreening är ju att ett antal – i dag gamla – randomiserade studier visar att screening minskar dödligheten i bröstcancer. I själva verket är ju den kanadensiska studien en av de yngsta på området.

När det gäller den påstådda bristande kvaliteten i CNBSS, så får jag erkänna att jag ursprungligen inte kände till den aggressiva kritik som riktats mot studien under årens lopp, inklusive nu när de senaste resultaten publicerades. Kritik som för övrigt kraftigt tillbakavisats av studiens författare. (Den som vill få en bild av dagsläget i mammografidebatten kan gå in och titta i den aktuella studiens kommentarsfält på BMJ.) Jag var nöjd i förvissningen att den oberoende brittiska expertgrupp som år 2012 publicerade sin genomgång av evidensläget för mammografiscreening uppenbarligen tyckte att studien var tillräckligt bra för att inkluderas.

Att CNBSS har uteslutits i en annan metaanalys för att den inte är populationsbaserad förtar väl inte i sig det vetenskapliga värdet av en studie där 90 000 kvinnor randomiserats till screening eller inte.

Det finns olika åsikter i forskarvärlden om hur stor överdiagnostiken är vid mammografiscreening och de här åsikterna följer i stort var man står i debatten om nyttan med mammografiscreening. Debattörerna hänvisar till en genomgång som pekar på att överdiagnostiken är relativt liten, 1 till 10 procent. De nämner dock inte den siffra, 19 procent, som den de oberoende brittiska expertgruppen kommit fram till.

I min artikel framgår att det finns olika bud om överdiagnostik vid mammografiscreening. I en av de länkade artiklarna är denna diskussion också vidare utredd. Där har jag för övrigt intervjuat cancerepidemiologen Håkan Jonsson, som är en av debattörerna.

Jag vill också förtydliga att Dagens Medicin inte skrivit med vinkel på att CNBSS visar på att mammografiscreening saknar effekt vid en långtidsuppföljning. Att andra medier fokuserar på detta helt väntade resultat får andra medier svara för. Det nyhetsmässiga var just överdiagnostiken. Randomiserade studier, likt CNBSS, är den bästa studieformen för att få ett grepp om detta omstridda fenomen.