Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

”Så jag ställer universitetssjukhusen i kön för mer pengar”

Publicerad: 16 mars 2013, 09:00

KRÖNIKA En gnistrande söndag är jag i Halland för att fira freden i Knäred år 1613. Vi hade torskat mot danskarna igen.


Nu gällde det att värna åtminstone en svensk entré mot havet: Elfsborgs fästning utanför Göteborg.

Historikern Dick Harrison bjuder på en lysande exposé: Det är här den svenska meritokratin föds. Dugliga människor, som Axel Oxenstierna, skulle ersätta de stridslystna kungarna.

Men danskarnas pris på Elfsborgs fästning blev högt. En miljon riksdaler, en summa motsvarande alla statens inkomster under ett år, att betala på fem år. Den svidande förlusten fick oss att ta oss samman. Knallarna fick inte loda omkring hur som helst i Sjuhäradsbygden, gruvornas utländska exploatörer snärjdes att betala skatt.

Sista delbetalningen i Elfsborgs lösen erlades med tolv minuters marginal. Och vi förlorade aldrig mer mot danskarna. Grunden var lagd till den svenska stormaktstiden. Ur detta nederlag skapades framtiden, ämbetsmannastaten och ordningen.

Jag sitter i publiken och tänker på mitt jobb, på Karolinska universitetssjukhuset.

– Älska förändringstrycket, försöker jag.  Allt som inte tar livet av oss gör oss starkare.

Men är en tuff piska alltid bästa sättet att åstadkomma förbättringar? Eller finns det ett annat slags kapital för de utmaningar vi ställs inför?

Journalisten Maciej Zaremba har i en viktig artikelserie i Dagens Nyheter beskrivit hur DRG-modellen korrumperat vårt sätt att styra och leda sjukvård. Zaremba påminner om att allt inte var bra förr heller. Det fanns en tid när den som ropade högst fick mest, och där köer blev ett argument för mer pengar också för en vanskött klinik.

Med eller utan DRG har vi alltid varit försiktiga med pengarna. Men utmaningarna vi ställs inför är gigantiska.

Av ett universitetssjukhus krävs att vi ska utbilda framtidens vårdpersonal, forska och tänka nytt och stort. Vi träffar patienter som tack vare sjukvården har överlevt men som lever med tungt bagage. Vi ska klara kostnader för nya läkemedel som för en enda patient per år kostar lika mycket som en läkartjänst.

DRG-poängen gör oss sällan rättvisa. Och vi ska möta allt tuffare krav från våra patienter, på service och bemötande också av dem som inte är så sjuka.

Stockholm växer så det knakar. Vi kör på fälgarna. Vi möts av kallsinnighet: Det där får professionen lösa, säger man, omfördela och effektivisera!

Vi får själva gneta ihop till Karolinskas lösen; våra ökade kostnader, våra nya röntgenapparater, våra dyra läkemedel, våra löneökningar.

Men vi behöver nog helt enkelt mer pengar och därtill tilltro och tillit, inte misstro och smartness. Vi behöver modiga politiker och en bra samhällsdebatt. Vi ska ha händerna i verksamheten och får inte fly in i processer som likt hungriga gökungar slukar vår energi.

Så jag ställer universitetssjukhusen i kön för mer pengar. Så grundar vi för framtids segrar.

Relaterat material

Måste rycka upp mig och tänka på produktionsmål

"Jag famlar ordblind i undersökningsrummet"

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev