Carl-Magnus Hake: Så spreds larmet om alzheimersmittan

”Forskare: Alzheimer kan smitta”. Så löd en rubrik i svenska medier för två veckor sedan. I ingressen konstateras sedan att det finns en ”teoretisk risk” för smitta vid blodtransfusion, hjärnkirurgi och rotfyllning. Det hela handlade om en studie som även vi på Dagens Medicin skrev om och där det var en utmaning att sortera fakta från spekulationer.

I Storbritannien blev det ännu mer alarmerande rubriker, som ”You can catch Alzheimer’s” och ”Alzheimer’s bombshell” på förstasidorna hos ett par tidningar. Det fick tidskriften Lancet att i helgen ägna en hel ledarartikel åt vad som gick snett i rapporteringen.

För snett gick det, och jag tycker att tidskriften Nature, där fynden publicerades, får ta på sig en stor del av skulden. Studien i fråga visade att det fanns tydliga utfällningar av proteinet beta-amyloid i hjärnor från några patienter som dött i Creutzfeldt-Jacobs sjukdom efter att de blivit prionsmittade av tillväxthormonläkemedel  framställda ur hypofyser från avlidna personer. Då sådana utfällningar av beta-amyloid är ett av två patologiska kännetecken på Alzheimers sjukdom räckte det för att Nature skulle slå på stora trumman och kalla till presskonferens om ”möjliga bevis för mänsklig överföring av alzheimerpatologi”.

Det var nog första felet som begicks. För kallar världens mest prestigefyllda vetenskapliga tidskrift till presskonferens, vilket man gör ganska sällan, så utgår nog de flesta journalister från att det fanns något av stor vetenskaplig vikt att berätta. Det var inte fallet, vill jag hävda.

Som påpekas i Lancets ledarartikel visar studien till exempel inga som helst bevis för någon överföring av alzheimerpatologi mellan människor. Och även om det fanns det så är inte alzheimerpatologi liktydigt med Alzheimers sjukdom. Detta är en distinktion som inte journalister i allmänhet kan förmodas känna till och som inte tydliggjordes tillräckligt i Natures pressmeddelande.

Det mest uppseendeväckande i tidskriften hantering av studien var att man i sitt pressutskick helt utelämnade det faktum som kanske starkast talar för att det inte finns någon risk för alzheimersmitta. En stor studie har nämligen visat att personer som behandlats med de aktuella hormonläkemedlen inte har någon förhöjd risk att drabbas av alzheimer, jämfört med normalbefolkningen. Denna undersökning nämns visserligen av forskarna bakom studien i Nature men ”tas ner” då de skriver att resultaten inte bekräftats av obduktion.

Vidare tar forskarna inte upp att liknande amyloidutfällningar har setts hos patienter med ärftliga varianter av Creutzfeldt-Jacobs sjukdom, vilket snabbt konstaterades av svenske experten Kaj Blennow. Dessa fynd talar för att amyloidutfällningar kan uppstå som en konsekvens av grundsjukdomen och denna alternativa tolkning borde oavsett ha varit med i Natures pressutskick.

Rapporteringen kring studien visar återigen att journalister måste ta alla pressmeddelanden med en nypa salt, även om avsändaren tycks neutral och trovärdig. Att det ändå finns en godtrogenhet visades nyligen i en uppmärksammad studie då brittiska forskare sågen koppling mellan överdrivna hälsopåståenden i pressmeddelanden från olika universitet och hur dessa sedan återrapporterades i medierna.

Jag själv rankar trovärdigheten högre i pressmeddelanden från de ledande vetenskapliga tidskrifterna, jämfört med de från universiteten, men även de från tidskrifterna kan alltså innehålla minor.

I sammanhanget är det intressant att nämna att New England Journal of Medicine, den mest prestigefyllda medicinvetenskapliga tidskriften, aldrig skickar regelrätta pressmeddelanden om sina studier. Tidskriften sänder bara ut en lista med rubriker på nästa utgåvas studier och sedan får journalister själv läsa om där finns något intressant att rapportera om. På så sätt friskriver man sig från att hypa sina studier men på bekostnad av mindre publicitet.