Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

”Skuldbelagda läkare vill också skapa värde”

Publicerad: 26 augusti 2014, 08:27

Är vi ett skråväsende som slåss mest för våra jouravtal? frågar sig Annika Janson i sin krönika.


Jag stannar till hos bröderna som driver ortens keramikverkstad och ser dem flyga runt mellan drejskivor, brännugn och kassa.

Om vi skulle mäta deras produktivitet? Säg att de gör tvåhundra ting om dagen, från äggkoppar till stora spillkum. Vi räknar vidare. Alla landets drejade prylar dividerat med antalet keramiker blir svenska keramikers produktivitet.

Ungefär så kylig är den beräkning av svenska läkares produktivitet som utgör resonansbotten i  Den sjuka vården 2.0  av Stefan Fölster, Stefan Ohlsson, Monica Renstig och Lars Wiigh. Antal patientbesök delat med antalet läkare.

Offentliganställda sjukhus­läkare sägs träffa 1,9 patient per dag. Därmed är vi sämst i alla klasser. Och jag undrar om en chefläkare, en läkarchef, en undervisande, en föräldraledig eller en forskande läkare ingår i nämnaren också i länderna vi jämförs med?

Kan och får läkare göra annat än att träffa patienter?

Vi är tjugo anställda läkare som bemannar knappt hälften så många rader i schemat. Om Fölster räknat oss som tjugo kan jag enkelt argumentera för att vår  produktivitet  är åtminstone dubbelt så hög.

Ja, vi har tröga och många datasystem, men inte sämre än dem jag mött i andra sammanhang. Ja, vi sköter vår egen admini­stration, men så ser ju arbetslivet ut för de flesta nu för tiden. Ja, vi lägger mycket tid på det ni i omvärlden ber oss redovisa, och ja, vi vill gärna ha hjälp av folk som är ­bättre än vi på fakturor och schema.

Vi sliter för att standardisera, specialisera och effektivisera (både oss själva och våra patienter), trots att vi har stor variation mellan ­patienter och sjukdomar. En två­åring med diabetes kan ha föräldrar som inte kan läsa eller som är maratonlöpande kostexperter. Någon vill att vi ska översätta alla dokument till franska inför sommaren i Pro­vence medan andra behöver intyg för att de saknar fast bostad.

Enklaste sättet att höja vår produktivitet vore att låta dem som önskar boka in sig på korta besök. I stället skapar vi vårdkedjor, PM och nyckeltal för att försöka träffa de patienter som med kriterier till stöd verkligen behöver komma. Vi är fostrade i hälso- och sjukvårdslagens anda om att vård ska ges till den med störst behov, och inte nöd­vändigt till den som tycker sig behöva (vilket annars är en vanlig kundrelation).

Den sjuka vården 2.0  har ett tonläge som gör mig motvalls. Det handlar om  läkares allmänna ovilja mot all form av styrning  och  en svag arbetsgivare och en stark, svårstyrd läkarkår . Är vi ett skråväsende som slåss mest för våra jouravtal? Tror någon att vi inte är bekymrade över att vi inte ger våra patienter återbesök i tid?

För mer insatt och inspirerande läsning rekommenderar jag  Värdebaserad vård  av Jörgen Nordenström, eller  Detta är lean  av Niklas Modig och Pär Åhlström som vi på Karolinska universitetssjukhuet fick i sommar­present, och som åtminstone hjälper oss att sätta ord på våra ofull­komlig­heter så att vi kan arbeta vidare med dem. Vi vill det.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev