Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Carl-Magnus Hake: Tillbaka till det normala i kardiologins värld

Publicerad: 30 augusti 2018, 15:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Det är roligt att bevaka ESC-kongressen, inte minst för de ansträngningar som görs för att ständigt förbättra diagnostik och behandling av de sjukdomar som fortfarande skördar flest liv i de flesta västländer, inklusive Sverige. Det är också ofta hög klass på de studier som presenteras. Årets upplaga av kongressen renderade till exempel tjugo samtidiga publiceringar i medicinvärldens tyngsta tidskrifter New England Journal of Medicine och Lancet.

Samtidigt kommer man inte ifrån att majoriteten av dessa stora studier är neutrala. Av de åtta "late breakers" som ESC på förhand tipsade oss journalister att hålla utkik efter undrar jag om någon kommer att ändra praxis i Sverige. Själv blev jag mest besvikenpå att aceytlsalicylsyra inte ens kunde visa effekt på cancer i Ascend-studien, även om sista ordet inte är sagt i det ämnet. En namnkunnig kardiolog sade till mig här på kongressen att det är många studier på Hotline (alltså de mest prestigefyllda sessionerna), men inte så mycket är "hot".

Neutrala och negativa studier kan visserligen vara bra om den aktuella interventionen redan är etablerad i sjukvården och då kan rensas bort som onödig eller skadlig. Men för att utfallet för patienterna ska förbättras krävs ju positiva utfall i studierna.

Ibland kommer mer uppsendeväckande förklaringar än andra till varför inte studierna utfaller som forskarna hoppats. En orsak till att resultatet blev neutralt i världens största randomiserade prövning av bypasskirurgi, Art, som levererade sina tioårsresultat på kongressen, ska ha varit att de deltagande kirurgerna kanske ljugit om sin erfarenhet och därför inte var tillräckligt skickliga för att klara av det mer komplexa ingrepp som studien undersökte.  Så formulerade i alla fall studiens ledare det på den presskonferens där resultaten presenterades.

Den relativa nyhetstorkan inom kardiologin har det pratats om i flera år. En förklaring är ju att fältet redan kommit så långt att möjligheten för stora förbättringar blir mer begränsat för varje tidigare framsteg – och så får man för övrigt nog också se på statistiken från Swedeheart att dödligheten i hjärtinfarkt inte längre minskar.

Om man ska ta ESC-kongressen som mått var ändå 2017 års upplaga ovanligt full av spännande resultat, där inflammationshämningsstudien Cantos och blodförtunningsstudien Compass fick störst uppmärksamhet. Årets kongress får kanske ses som en tillbakagång mot det mer normala. Det blodförtunnande läkemedlet rivaroxaban som undersöktes i Compass figurerade i år i två studier på Hotline där dess potentiella bredare roll i att förebygga blodpropp utvärderades. Symptomatiskt var det inga av dessa som utföll positivt på det primära utfallsmåttet.

Det ligger så klart en sanning i mantrat att man också lär sig av icke-positiva studier. På årets kongress kunde till exempel studien Commander HF om rivaroxabans roll vid hjärtsvikt motbevisa en hypotes att hjärtsvikt skulle främja bildandet av blodproppar. Ibland undrar jag dock om inte mantrat ovan är en del i självmedicinering för kardiovaskulära forskare, för att inte ge upp hoppet om nya stora framsteg.

Fram till dess får hjärt-kärlvärlden hålla till godo med alla små och medelstora framsteg som fortsätter göras. Framsteg som kan bidra till bättre behandling för enskilda patienter, men kanske inte bidra till radikala förbättringar av folkhälsan.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Carl-Magnus Hake

Reporter

carl-magnus.hake@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev