Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag25.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

”Universitetssjukhusen knäar under uppdragen”

Publicerad: 9 Oktober 2015, 14:45


När våra studenter föreslår sarkoidos eller hemofagocyterande lymfohistiocytos allt för tidigt i en utredning av en patients besvär brukar vi påminna dem om att det finns vanligare förklaringar till hudutslag.

– Om du hör klappret av hovar bör din första gissning vara att det kommer en häst, och inte en zebra, predikar vi. Även en fågelskådare ser fler talgoxar än skäggmesar.

Universitetssjukhusen är precis det som namnet säger, universitet och sjukhus. Här samlas de mest komplexa patienterna för att få den mest avancerade vården, allt medan vi utbildar läkarkandidater, sjuksköterskor och specialistläkare.

Och i takt med en högt driven specialisering finns det all anledning att fundera över vad våra studenter får se. En del kliniker har sagt ifrån. De kan inte utbilda allmän­kirurger i konsten att operera bråck och gallsten efter­som sådana patienter inte längre finns på de förmodade undervisningssjukhusen.

Somliga specialiteter lämpar sig särskilt väl för avknoppning till mottagningar i annan regi och där tar de förstås, helt enligt planerna, hand om de patienter som inte behöver den mest avancerade vården. Men av denna specialisering följer att det inte längre finns några enkla fall för blivande öronläkare på universitetssjukhusen att öva sig på. De erfarna specialisterna behövs vid varje konsultation av de fall som remitteras från lägre nivåer och anrikas på sjukhusen.

Allt fler patienter ska utlokaliseras, som det heter, och skickas nedåt i vård­kedjan, och de penga­slukande universitetssjukhusen trimmas till att bara göra det svåraste. Så med korridoren full av zebror kommer vi att arbeta och under­visa med patienter som stadigt blir sjukare och mer komplexa än andra. Då blir universitetssjukhusen inte lite dyrare, utan mycket dyrare, än annan sjukvård.

Och då måste våra ersättningsmodeller vara tillräckligt finkorniga för att styra tillräckligt mycket pengar till de svårast sjuka patienterna och till undervisning av studenter i en intressant, men mindre tillgänglig, miljö där vi behöver ge mer tid och använda andra former för undervisning än de vanliga ”pröva själv med stöd”.

Jo, tekniken ger oss möjligheter. När företaget Apple gjorde sitt traditionsenliga septembersläpp av nya produkter hörde vi hjärtljud förmedlas till kliniken från gravida kvinnor i hemmet, och tekniken förstod vilken rytm som kom från mamman och vilken som kom från barnet. Det är magiskt, och sådana innovationer kan avlasta oss om vi är smarta och framsynta. Men det har inte hänt än. I dagsläget klarar inte våra datorer de tekniska kraven från många data­baser och webbtjänster. Våra ekonomiska styr­system ersätter oss inte korrekt om vi kollar de där fosterljuden från datorn och sam­tidigt är beredda på ett urakut kejsarsnitt för den kvinna som kommer blödande i ambulans.

Landets universitetssjukhus är sjuk­vårdens flaggskepp, men de seglar i svår sjö och tuffa vindar och kommer att få allt svårare att klara uppdraget att utbilda, forska och finansiera det som här måste ske. Den politiska utmaningen, att förstå universitets­sjuk­husens väsen och fördela resurser klokt, är enorm.

ANNIKA JANSON

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev