Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

”Var går gränsen för det gränslösa?”

Publicerad: 17 augusti 2013, 05:30

Var går gränsen för det gränslösa? Visst är det en besynnerlig tanke att föreställa sig att vår verklighet som vi känner den är en pytte­sten i något oändligt och evigt, utan början och utan något slut.


Man vill ju  liksom att ett rep ska ha två ändar och helst vill man också veta var  man har dem.

Likaså kan det vara svårt att fundera kring vad folk kan göra sig lustiga över, låt säga om 30 eller 40 år, gällande vår vård. För visst kommer det att sägas, precis som vi själva har gjort,  Hur kunde de?  och kanske kommer det att besvaras med ett  De visste väl inte bättre. . Frågan är bara om vad.

Det är när jag lyssnar på Kristian Gidlunds Sommar i P1, som jag förstår att denna varma och sköna årstid handlar om gränser. Kristian pratar om hur det är att leva i slutskedet av livet, och det är fyllt av välformulerad eftertänksamhet om den för tidiga död som han ofrivilligt rör sig allt snabbare mot. Programmet är så bra att det borde ingå i all undervisning som handlar om personcentrerad vård då det i sig självt så väl beskriver vad det nya begreppet innebär: att lyssna.

Det är också att se människan med en sjukdom snarare än som brukligt att se sjukdomen med människan som ett slags bihang i släptåg. För visst har vi alla refererat till en patient som  hjärtat på femmantre .

Kristian, för att ta honom som exempel, är inte sin sjukdom, han är en berättare full med kärlek och med en stor medvetenhet om vad han bär på och vad det gör med honom, hur cancern sätter gränser och det är där vi måste möta honom.

Kristians livsöde kan sättas i kontrast mot Martha Ehlins, som i sitt sommarprat talade om när hon i ungefär samma ålder och med en lika dyster prognos gavs en ny chans till att leva vidare när hon genomgick, håll i er nu, en hisnande fem-organstransplantation.

Eller ta den fantastiska dokumentären i SVT om Ecmo­behandling, som visade att de sjukaste av de lungsjuka också kan få en ny chans. De goda resultaten som enheten uppvisar för dem som i princip är dödsdömda, tolkar jag är frukten av en livslång dedikation från eldsjälars vilja till att göra någonting bra ännu bättre.

Men att flytta gränser, att göra saker som inte tidigare gjorts och att nå goda resultat kommer inte enkom från det eller från målmedvetenhet och vilja. Naturligtvis behövs pengar men framför allt behövs det hjärta, mod och att vi lyssnar, ser, och det oundvikliga, att vi jämför. Att jämföra är ett måste för att veta var vi befinner oss och hur vi genom våra gärningar förhåller oss till det ena eller till det andra.

Så finns det de som tänjer gränserna åt andra hållet, som valt bort det där med hjärta. Vi har kunnat följa alla de där dåliga exemplen i trycksvärta under sommaren där man har försökt att finna genvägar som inte finns. Tankarna leder till köttindustrin och det luktar hästlasagne lång väg och det har ingenting med kvalitet att göra.

Visst vet vi bättre än så.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev