Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag09.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Carl-Magnus Hake: Varför görs då inte mer för att övertyga mänskligheten om faran med salt?

Publicerad: 22 augusti 2014, 08:47

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Äter genomsnittssvensken för mycket eller lagom mycket salt? Det kan man fråga sig efter förra veckans stora mediegenomslag av två arbeten som publicerades i tidskriften New England Journal of Medicine. (Läs min intervju med forskaren Annika Rosengren här och med Livsmedelsverkets Hanna Eneroth här.)

Bägge artiklarna grundade sig på en stor internationell undersökning, Pure-studien, där forskare samlat morgonurin från över 100 000 människor runt om i världen. Forskarna räknade om natriumutsöndringen till ett dagligt saltintag och följde sedan deltagarna i nästan fyra år i snitt. De personer som hade lägst risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom konsumerade 7 till 15 gram salt om dagen. Svenskarnas genomsnittliga intag på 10 till 12 gram om dagen skulle därmed inte förefalla så farligt.

Resultatet går på tvärs med etablerade sanningar på området, till exempel att vi svenskar nästan bör halvera vårt saltintag, enligt Livsmedelsverkets råd. Men även om de första kommentarerna från Livsmedelsverket ändå var hyfsat välvilliga till studien förefaller chanserna små för att några kostråd skulle komma att ändras.

Invändningar mot Pure-studien radas upp när jag mejlar den finländske forskaren Antti Jula, som skrivit kapitlet om salt i den nordiska näringsrekommendationen. Han hävdar att en enstaka mätning av natrium i morgonurin är en dålig markör för totalt saltintag, framför allt på sikt. Dessutom påpekar han att mätning av natrium i urin över huvud taget är ett osäkert mått på intaget, enligt en studie på ryska kosmonauter som fick äta konstanta mängder salt.

Så Pure-studien ändrar inte rekommendationen att minska saltintaget, anser Antti Jula. (Han hade för övrigt helst sett ett ännu lägre målvärde än de 6 gram om dagen som stipuleras i den nordiska näringsrekommendationen).

Många andra forskare har i internationella medier ifrågasatt resultaten i Pure-studien på liknande grunder som Antti Jula. Debatten har också varit intensiv på de kongresser där resultaten presenterats innan publiceringen i förra veckan.

Men forskarna bakom Pure-studien försvarar sina resultat. De hänvisar bland annat till att det är den största studien hittills på området. Metodologin var förvisso inte optimal, men det skulle vara ogörligt att mäta saltutsöndring under hela dygnet på så många människor – som många av kritikerna efterlyst. Pure-forskaren Martin O’Donnel påpekar också att morgonurin ändå är ett bättre mått på den på totala dygnsutsöndringen av salt än vad till exempel mätning av blodtryck på mottagning är, jämfört med ambulatorisk 24-timmarsmätning av blodtrycket.

Och när jag frågor Annika Rosengren, en annan av forskarna bakom Pure-studien, har hon möjligen en viktig poäng när hon i ett mejl skriver att relationen mellan saltintag och blodtryck såg ut som förväntat i studien.

Som det brukar heta i forskningens värld behövs det mer forskning på området, helst i form av en väldesignad interventionsstudie. Till dess att en sådan kan startas och slutföras lär alltså saltrekommendationen bestå. Det jag då frågar mig är: Om saltintaget nu är så farligt – enligt den här studien som också publicerades i New England Journal of Medicine i förra veckan, så dör årligen 1,65 miljoner människor om året till följd av att de äter mer än 5 gram om dagen – varför görs då så lite för att övertyga mänskligheten om den här faran?

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Carl-Magnus Hake

Reporter

carl-magnus.hake@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev