Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Carl-Magnus Hake: Vi är långt ifrån slutet på Macchiariniskandalen

Publicerad: 24 februari 2016, 09:33

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Har ni börjat tröttna på alla rubriker om Macchiariniaffären som skakat Karolinska institutet och universitetssjukhuset med samma namn? Om ja: Sorry, Dagens Medicin och andra medier kommer fortsätta och gräva och rapportera om alla gamla och nya turer som dyker upp. Ty skandalen torde vara unik med sina många bottnar och sidospår.

Nu pågår inte mindre än elva utredningar med kopplingar till Paolo Macchiarinis strupoperationer på Karolinska universitetssjukhuset. Den viktigaste gäller sjukhusets roll och leds av Kjell Asplund, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd, tidigare generaldirektör på Socialstyrelsen. Jag har svårt att tro att han skulle nöja sig med att avge en rapport som inte svarar på de centrala frågorna hur det kom sig att de tre patienterna fick plaststrupar i Huddinge, utan tidigare djurförsök, och vilka beslut och överväganden som gjordes före transplantationerna.

Samtidigt finns bilden i stora drag redan tillgänglig. Paolo Macchiarini värvades till Sverige med det uttalade syftet att just göra regenerativa luftvägstransplantationer. I efterhand har det påståtts att Macchiarini inte hade så stora vetenskapliga meriter när han rekryterades år 2010. Men han hade åtminstone en som det verkade stor fjäder i hatten. Artikeln i Lancet från 2008 om den första transplantationen av en bit donerad och stamcellsbesådd luftstrupe till en kvinna i Barcelona hade väckt sensation.

Lancet kallade operationen ”this stunning accomplishment” och artikeln blev också utsedd av samma tidskrift som en av sex kandidater till ”paper of the year”. Visserligen kom senare en del invändningar mot resultaten i den officiella korrespondensen, bland annat ett brev skrivet av den sedermera allt mer högröstade belgiske kirurgen Pierre Delaere. Men invändningarna kunde pareras hyfsat väl av Macchiarini och hans medförfattare.

Sålunda fanns det en så stor tilltro till den italienske kirurgens metoder att ingen reste tillräckligt stora invändningar när idén med transplantationer av plaststrupar lanserades.

I SVT-producenten Bosse Lindquists omtalade dokumentärserie ”Experimenten” beskrivs stämningen vid den första operationen som en ”bubbla” av Karl-Henrik Grinnemo, en av de fyra visselblåsande läkare som senare skulle anklaga Paolo Macchiarini för forskningsfusk. Inte ens Grinnemo hade några tvivel på att metoden skulle fungera, åtminstone inte vid första operationen.

I första hand handlar skandalen om att patienter sannolikt dött av Paolo Macchiarinis oprövade metoder och hur det kom sig att ingenting tycks ha gjorts för att stoppa operationerna i Ryssland. Sedan handlar det om forskningsfusk och en helt onödig skandal i hur KI hanterat fuskanklagelserna mot honom. Men låt skandalstämpeln stanna där än så länge.

Jag har till exempel svårt att se att detta skulle vara någon stor ”Nobel­skandal”, som hävdats av Arvid Carlsson, Sveriges senaste Nobelpristagare i medicin. Inte heller är de misslyckade operationerna ett bevis på att det visserligen överhajpade området regenerativ medicin inte skulle ha någon framtid, vilket nyligen framförts av en annan svensk professor.

Men när det gäller huvudskandalerna återstår mycket att granska. Känslan är att nya avslöjanden väntar och att affären kommer sprida sig.

Värt att belysa mer är till exempel den katalyserande roll som Lancet haft i att lyfta Paolo Macchiarini till skyarna. Det vore intressant att se de peer review-kommentarer som fanns på den nu så nedsablade artikeln från 2011 om den första transplantationen av en plaststrupe. Hos New England Journal of Medicine, dit forskarna först skickade in arbetet, blev det nobben bland annat för att det inte fanns några djurförsök. Men Lancet hade sannolikt lättare att acceptera arbetet i och att man publicerat och varit så översvallande över artikeln från 2008.

Bloggen publiceras också nerkortad i Dagens Medicins papperstidning, nr 8, den 24 februari 2016.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Carl-Magnus Hake

Reporter

carl-magnus.hake@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev