Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag22.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

”Vi måste få patienterna att förstå vad bra vård är”

Publicerad: 13 December 2013, 14:14

Hur ser sjukdomarna ut egentligen?


Ja, vi vet ju för vi har sett dem i mikroskopet på patologen eller på någon agarplatta. Men patienterna? Vad tänker de? De känner ju sjukdomarna i sina kroppar, men bilderna, våra och deras, hur ska de samsas?

Det är inte så lätt att förklara och ibland tänker jag att vi saknar bra bilder för vad vi menar. Vad är hjärtsvikt egentligen? Man säger till patienten att hjärtat är försvagat och pumpar sämre men jag undrar hur patienten före­ställer sig det hela. Har hjärtat krympt? Är det darrigt och ­skakigt? Eller är det slitet och ­uttöjt som en väl använd ­yllekofta?

Kloka bilder och för­klaringsmodeller behövs i ­behandlingsrelationen till patienten, i följsamheten till behandlingen och i slutänden för hela ­behandlingsresultatet.

Vi förstår i bilder, antingen i konkreta sådana eller i överförd bemärkelse. Ofta har vissa opererande specialiteter en fördel framför andra. De har bilden tack vare radiologen. Patienten själv förstår nog ibland inte så mycket.  Neuroortopeden kan kanske lika gärna visa ett svartvitt foto på en sagittalsnittad gurka, men det viktigaste går fram, att få se felet. Man får en bild på sin sjukdom. Och doktorn berättar vad som nu ska ske. Självklart ger det bättre operationsresultat.

Någonstans är det också en tävling.­ Kom igen skolmedicinen, vad kan du prestera­ på metaforfronten? Eller har du gett upp för att det är för krångligt? Har du låtit andra sno åt sig första­platsen via hemsidor på nätet och genom att trumpeta­ ut hälso­bringande lättfattliga teorier om ­rensningar, magneter och varma stenar?

Det finns fler problem, ­språket sviker också. Medicinsk terminologi och vardagsspråket glappar. Propp i benet, propp i fingret, propp i lungan, propp i huvet och inflammerat blåmärke heter också propp, i alla fall i telefonen. Eller gasa på dramaturgin bara. Det är panikångest när man inte hittar plånboken och allergichock vid lite urtikaria.

Vi behöver pedagogisk förmåga. Att göra som doktorn säger utifrån någon auktoritetsprincip fungerar inte längre. Att få patienten delaktig i olika beslutprocesser kräver undervisningstalang, tid och fantasi. Kanske hoppas vissa kollegor fortfarande att denna läkekonstens kunskap ska diffundera ut via osmos under ronden men jag tror man ska utbilda mer i detta. Inte bara tjat om diagnos­nummer och åtgärdskoder utan bättre förklaringsmodeller. Vässa metafor-metodiken. Bästa förklaringen i relation till bästa behandlingsresultatet. Förklaringstips för röriga tillstånd, stöd och inspiration för den som så önskar, som när man fått sitt papper från 1177 hopknycklat i papperskorgen.

För kraven ökar i takt med individuali­seringen av tillvaron. Patienten kräver rätten till sin egen sjukdom, behandling och prognos. Hur ska patienten kunna greppa detta om ingen gestaltar problemet på ett begripligt sätt?

Vi vill ge patienterna bra vård. Då måste vi få dem att förstå vad bra vård är.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev