Carl-Magnus Hake: Vilken puckel av diagnoser får vi se efter pandemin?

En av de många otrevliga aspekterna av pandemin är det som covid-19 kan göra med de drabbades hjärnor och nerver. I databasen Pubmed fastnar jag för fallbeskrivningen av en 50-årig man i Iran som sökte akut vård med svår huvudvärk. Han blev snabbt sämre och snart förklarad hjärndöd i en coronainfektion, utan minsta tecken på sedvanliga luftvägssymtom. 

Redan i februari 2020 beskrev kinesiska forskare i Wuhan att neurologiska symtom förekom hos nästan fyra av tio patienter som sjukhusvårdades för covid-19. Det handlade om en bred palett av symtom, som kramper, nedsatt medvetande, stroke samt smak- och luktbortfall. Enligt de kinesiska forskarna var den neurologiska påverkan större ju allvarligare infektionen var.  

När pandemin sedan sköljde över Sverige och intensivvårdspersonal gjorde sitt bästa för att läsa in sig på de andningsrelaterade aspekterna av infektionen märkte man snart av även de neurologiska effekterna. Respiratorvårdade patienter kunde ta ovanligt lång tid på sig att vakna efter att sederingen trappats ner. I podden Stairs framgår att personalen i något enstaka fall var på väg att ge upp innan patienten efter flera dagar började röra på händerna och sedan visa mer livstecken.

I många av de här fallen verkar förklaringen vara större eller mindre blodproppar i hjärnan, i enlighet med den ökade trombosbenägenhet som blivit en välkänd aspekt av infektionen. 

Det ska bli intressant att följa den forskning som pågår dels om infektionens långsiktiga konsekvenser i nervsystemet, dels om orsakerna till alla dessa bekymmer. I Uppsala pågår en studie där forskarna nyligen kunde konstatera att standardtest av ryggvätska vanligen inte visar på några avvikelser. Däremot sågs påverkan på hjärnskademarkörer, till synes kopplat till ökad sjukdomsaktivitet. 

Att influensa och andra infektioner kan ge påverkan på nervsystemet är välbelagt. Men bruset av tämligen jämn årlig exponering torde göra sambanden svårare att urskilja epidemiologiskt. Tidigt i coronapandemin varnades det för ökad förekomst av myalgisk encephalomyelit, ME, i smittans spår. Efter spanska sjukan sågs till exempel ett ökat antal fall av parkinson och det spekuleras även i om 1900-talets stora pandemi också orsakade epidemin av europeisk sömnsjuka. 

Så frågan är vilken puckel av neurologisk sjukdom vi får se efter innevarande pandemi.