Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

”Visa mig bevisen på att motion på recept fungerar”

Publicerad: 27 februari 2015, 09:00

Prussiluskorna får gärna sitta kvar på Folkhälsomyndigheten och peka med hela handen, skriver allmänläkaren Björn Olsson.


Motion på recept, ska vi verkligen ha det? Det finns så väldigt mycket som är nyttigt och bra för hälsan.

Att äta nyttig mat, att umgås med goda vänner, att undvika att röka och att motionera regelbundet är några av de aktiviteter som det finns vetenskapliga belägg för främjar befolkningens hälsotillstånd.

För en tid sedan lyssnade jag på ett radioprogram där man diskuterade just företeelsen ”motion på recept”. Projektet är välsignat av Folkhälsomyndigheten och innebär att läkaren i samband med patientens besök ska skriva ut ett recept med exakta anvisningar hur patienten ska öka sin fysiska aktivitet. En av de ansvariga beskrev entusiastiskt att det under ett år hade skrivits ut inte mindre än 50 000 sådana recept i samband med läkarbesök i primärvården. I och för sig låter det mycket, men räknat på hur många läkarbesök som görs på ett år i primärvården i Sverige blir läkarnas följsamhet till Folkhälsomyndighetens propåer ganska låg. Cirka 4 promille av läkarbesöken resulterar tydligen i ett sådant recept.

Jag tycker allmänläkarnas låga följsamhet till projektet är sund och riktig. Att det är nyttigt att motionera är det nog ingen som ifrågasätter. Däremot finns det inga vetenskapliga belägg för att just ett skrivet recept på en särskild blankett på något sätt skulle påverka patienternas hälsosituation. Varje besök i sjukvården ska utgå ifrån de behov patienten upplever (enda undantaget regleras i Lag om psykiatrisk tvångsvård). Och goda råd om motionsvanor lämpar sig särskilt dåligt för reglerad receptskrivning.

Att vi däremot ofta talar med våra patienter om levnadsvanor, inklusive motionsvanor, är en annan sak. Det har vi alltid gjort och det kommer vi att fortsätta med när det är motiverat.

Men vi som jobbar i sjukvården ska inte utvecklas till ett slags Prussiluskor som i varje läge skall peka med fingret åt våra patienter och tillhålla dem att följa våra välmenande hälsoråd. För ni minns väl Prussiluskan som genom att hötta med fingret åt Pippi Långstrump försökte få henne att följa samhällets påbud? Det gick inte särskilt bra. Prussiluskan och Pippi var liksom inte på samma nivå och Pippi blev inte särskilt motiverad att följa de uppmaningar som hon i all välmening fick.

Prussiluskorna får gärna sitta kvar på Folkhälsomyndigheten och andra centrala organ och peka med hela handen på oss som försöker hjälpa våra patienter med deras hälsoproblem. Vi kommer nog att fortsätta strunta i deras anvisningar om att skriva recept på det ena och andra, och i stället med hjälp av det som kallas vetenskap och beprövad erfarenhet göra så gott vi kan.

Ofta rekommenderar vi patienter att börja röra mer på sig. Ofta resulterar samtalen i ett råd om minskat alkoholintag. Ibland blir det kanske en rekommendation om att läsa en viss bok. Att skriva detaljerade recept på motion däremot har inget stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet och sådant bör vi inte syssla med. Trots att Folkhälsomyndigheten vill det och att vissa landsting till och med delar ut extra pengar till de vårdgivare som gör det.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev