Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Är det någon som inte vill ge sin patient kontinuitet och trygghet?

Publicerad: 7 November 2017, 13:02

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


I den polariserade värld vi lever är det ändå mycket inom just sjukvården som landar i olika varianter av: It’s complicated.

Denna vecka undersöker Dagens Medicin frågan om enrum på sjukhus. Det blir allt vanligare i sjukhusvården att gå ifrån flerbäddssalarna och argumenten är många och goda – minskad smittrisk, mer lugn och ro för patienten, större respekt för integritet och patientsekretess. Men vad eget rum verkligen betyder för patienten finns för lite kunskap om. Är det rummet i sig eller de förbättrade hygienrutiner som följer med förändringen som ska tackas om antalet VRI:er blir färre?

En förstudie gjord på Chalmers tekniska högskola söker sammanfatta erfarenheterna med enkelrum, byggd på data och intervjuer från avdelningar med enkelrum på nio sjukhus. Bland annat märks att vårdrelaterade infektioner minskat på avdelningar med enkelrum inom geriatrik, stroke, medicin och invärtesmedicin. Men inom neurokirurgi, kirurgi och ortopedi har infektionerna i stället ökat.

Det finns väldigt sällan enkla svar eller svartvita lösningar. Ofta står patienternas intressen i motsats till organisatoriska lösningar, resurs­prioriteringar eller någon yrkesgrupps krav på rimlig arbetsmiljö. Kompromisser krävs hela tiden. I den offentliga diskussionen finns ibland också en tendens att tolka meningsmotståndare på värsta möjliga sätt, i stället för att försöka förstå de resonemang som han eller hon för fram.

Öppen debatt är alltid bra. Ärlighet också. Därför blir jag glad när Dagens Medicins bloggare Hanna Brus, kiropraktor som jobbar med smärtpatienter, i ett inlägg lyfter tillbaka frågan om kontinuitet till det mest basala. Vem har (inte) ansvar för patienten, frågar hon retoriskt.

Den moderna sjukvårdshistorien är fylld av lösningar på problemet– några har blivit populära igen efter att först ha avskaffats. Patientansvarig läkare är en. Ofta ropas på någon som pekar med hela handen, någon som bestämmer hur det ska vara. Hanna Brus vänder på det och ställer frågan vilken vårdenhet som inte vill ge sina patienter trygghet, kontinuitet, säkerhet och samordning? Och ”om vi utgår från att samtliga faktiskt vill ge god vård, är det verkligen en enskild lagstiftning som saknas?”

Ofta ger det störst effekt att gräva där man står.

Toppen
Att regeringen vill se över hur läkare, sjuksköterskor eller annan legitimerad vårdpersonal som anmäls för att ha gjort fel snabbt och säkert kan utredas på bättre sätt. Om någon är olämplig och inte borde få utöva sitt yrke ska patienter skyddas.

Botten
Att Centrala etikprövningsnämnden, CEPN, inte vill svara på frågor som rör kritik eller tolkning av det yttrande som säger att samtliga medförförfattare bär ansvar för oredligheten i Paolo Macchiarinis sex artiklar om struptransplantationer.

CHRISTINA KENNEDY

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev