Återupprätta förtroendet hos befolkningen via personalen

När förtroendet för sjukvården brister kan det få stora konsekvenser. Om till exempel småbarnsföräldrar inte litar på det vården berättar om fördelar med vaccin, kan deras beslut påverka fler än den egna familjen. Mycket talar också för att de som har litet förtroende för vården är mer benägna att undvika vård och tacka nej till behandling.

Att skapa förtroende och behålla det över tid är alltså helt nödvändigt för att hälso- och sjukvården ska kunna göra sitt jobb. Om detta handlar Vård­analys rapport Förnuft och känsla, rekommenderad läsning för alla som intresserar sig för frågor om tillit.

Enligt SOM-undersökningen 2017 har 65 procent av befolkningen stort förtroende för sjukvården, vilket placerar vården i toppen av de samhällsinstitutioner undersökningen frågar om. Trenden pekar mot ett långsamt minskande förtroende och det är lägre för primärvården än för sjukhusen.

Kanske kan också de opinionsundersökningar som gjordes inför höstens val – och pekade ut vården som en av de viktigaste sakfrågorna – tolkas som en oro hos befolkningen. Kommer vården att finnas där för mig när jag behöver den? Den oron kan vara välgrundad eller inte. Men i ett samhälle där vi betalar skatt för att finansiera den vård som ges är det angeläget att alla – både friska och sjuka – känner tillit till systemet.

Vad ska då de som styr hälso- och sjukvården oroa sig för? Vård­analys rapport pekar ut ett antal svaga länkar i förtroendet som vården behöver jobba med.

Det handlar om de stora skillnaderna mellan landstingen och det faktum att förtroendet för den vårdande personalen visserligen är stort, men mindre för systemet, ledningen och styrningen. Just dessa frågor kommer att tas upp i programmet för Sjukvårdens ledarskapsdag den 6 december i år.

Det är rimligt att känna större tillit till Richard som jobbar i min mataffär och hjälper mig hitta aprikos­marmeladen, än till hela matvarukedjan. Men om glappet blir för stort mellan dem som patienterna möter och dem som fattar besluten om inriktning och prioritet, finns risk för att tilliten urholkas. Därför tror jag att vägen till befolkningens hjärta går genom landstingens egen personal. Återupprätta förtroendet där och mycket är vunnet.

Toppen
Att samverkanslagen hittills verkar ha fått en bra start. Syftet att få kommuner och landsting att ta gemensamt ansvar för färdig­behandlade patienter tycks ha en god chans att vinna över rivalitet över huvudmannagränserna. Nu gäller att hålla ut och hålla i.

Botten
Att Kry inte pudlat tidigare om reklamkampanjen som uppmuntrade förkylda att söka läkarvård. Även pigga uppstickare behöver vara ansvarsfulla i sin dialog med befolkningen och försvara sjukvårdens portalparagraf.

CHRISTINA KENNEDY