Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Det är hög tid att lösa problemet med utskrivningsklara patienter

Publicerad: 24 februari 2016, 07:52

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Tvåhundraelvatusensexhundrafjorton. Smaka på det: 211 614. Det är antalet dygn som utskrivningsklara patienter, 65 år och äldre, vårdades på svenska sjukhuset under första halvåret 2015, enligt Socialstyrelsen.

Patienter som alltså inte behöver sjukhusvård längre, men av olika skäl ändå inte skrivs ut. Det vanligaste bekymret brukar vara att dessa ofta skröpliga äldre inte har en ordnad plats för rehab, mellanvård eller tillräcklig hjälp för att komma tillbaka till sin vardag. Det vanliga fingerpekandet mellan landsting och kommun om vems fel det är att Agda och Tore blir liggande i sjukhussängen vore komiskt. Om det inte vore så sorgligt.

Sjukhusen skriver ut för tidigt, viskar kommunen. Primärvården dyker inte ens upp när planen för utskrivning görs, klagar medicinskt ansvariga sjuksköterskan. Kommunen förhalar hemgången och tar inte sitt ansvar på allvar, ropar sjukhusen.

Det finns undantag. Kliniker och kommuner som sträcker ut händer över huvudmannagränserna och försöker lösa problemen tillsammans. Projekt som försöker fokusera på utskrivningen redan vid inskrivning. Men tyvärr är de alltför få.

Det mest upprörande i denna välkända soppa är tyvärr inte förekomsten av problemet. Det är att det ökar.

Siffrorna för perioden januari till juli 2015 utgör nämligen 20 000 dagar fler jämfört med halvåret innan. Så låt oss sammanfatta:

µ Ett problem som alla känner till.

µ Sköra äldre kvar på sjukhus längre än nödvändigt, med risk för trycksår, vårdrelaterade infektioner och försenad rehabilitering.

µ Överbelagda avdelningar med dålig arbetsmiljö för personalen.

Om inte det personliga lidandet för patienterna tar fäste kan man översätta det i kronor. Enligt Dagens Medicins enkät till landstingens ekonomidirektörer landar notan för de utskrivningsklara patienterna på 217 miljoner kronor (Stockholm inte inräknat).

Man vågar gissa att det är pengar som kunde gjort bättre nytta för samhället. Att lösningen låter vänta på sig beror naturligtvis på att den inte är enkel. Det krävs bättre kommunikation mellan landsting och kommuner, större förståelse för varandras uppdrag och sist men inte minst ett väsentligt tydligare patientperspektiv.

CHRISTINA KENNEDY

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev