Det måste finnas en nödbroms när patientsäkerheten är hotad

Vintern 2016 svävar en kvinnas liv i fara efter ett plastikkirurgiskt ingrepp. Ett ingrepp som kanske aldrig ens borde ha gjorts på just denna patient.

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, förbjuder ganska snabbt kirurgen i fråga att bedriva verksamhet i sitt bolag och åtalsanmäler honom. Trots det och trots åtskilliga nya anmälningar, kan han fortsätta att operera. I fem år. Trots att han har myndig­heternas ögon på sig. Trots ytterligare varningssignaler. Innan historien tar slut har fler patienter farit mycket illa.

Hur är det möjligt? Den frågan har vår reporter Susanna Pagels ställt.

Det skarpt formulerade svaret har vi inte. Men fyra års avvaktande i väntan på en tingsrättsdom om grovt vållande till kroppsskada är en förklaring. Ivo verkar också ha gjort bedömningen att man 2016 inte hade tillräckligt mycket på fötterna för att yrka om återkallad legitimation hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Vi letar inte syndabockar. Men det är orimligt att en kirurg som av allt att döma faktiskt har utsatt ett antal patienter för direkt fara inte snabbare har fått sin legitimation prövad – den är nu till slut interimistiskt återkallad i väntan på prövning av den överklagade tingsrättsdomen.

Rättssäkerheten för den enskilda och det näringsförbud som en indragen yrkeslegitimation innebär lyfts som motargument då en snabb hantering kommer på tal. Det är oerhört viktiga principer.

Samtidigt måste det i systemet finnas en nödbroms när patient­säkerheten på goda grunder kan anses vara akut hotad. Om det är det vanliga rättsväsendets kvarnar som inte hinner med, måste sjukvårdens tillsyn ändå kunna drivas på i en annan takt. Eller så behöver de ytterst få fall från sjukvården som blir brottmål få någon sorts snabbspår. 

När Centerns vice partiledare Anders W Jonsson, själv läkare, får höra om de fem åren, låter reaktionen inte vänta på sig. Hans partikollega ska direkt lyfta saken i det insynsråd som är knutet till Ivo. ”En polis som misstänks för brott tas ur aktiv tjänst tills utredningen är klar, det måste finnas liknande möjligheter inom hälso- och sjukvården”, säger Anders W Jonsson.

Jag tror och hoppas att fler politiker reagerar – och agerar. Kanske finns lösningen redan i dagens regelverk, kanske behövs en översyn. Oavsett vilket: så här lång tid får det inte ta.