Lisa Blohm: ”En hållbar arbetsmiljö kräver långsiktiga lösningar – inte fluff”

Rätt till vila och återhämtning borde vara en självklarhet i alla yrken. Men i praktiken är det inte så. Bristande återhämtning under pandemin hos många av vårdens medarbetare har lyfts gång på gång. Inte minst från allvarligt bekymrade chefer på alla nivåer. Men även från politiker och självklart från fackligt håll.

Den 13 januari presenterade Läkarförbundets Sofia Rydgren Stale och Vårdförbundets Sineva Ribeiro ett gemensamt krav på en nationell kriskommission för vårdens arbetsmiljö. ”Det går inte att fortsätta som om pandemin i grunden inte har förändrat förutsättningarna för att arbeta i vården”, skrev de på debattplats i Dagens Nyheter.

På deras kravlista listas flera andra punkter:

• Tuffare lagar mot arbetsmiljöbrott.

• Statligt ansvar för att kompetensförsörjningen i vården fungerar bättre.

• Rätt till arbetsskadeersättning vid pandemier för vårdpersonal smittad i sitt arbete.

• Rätt till vila och återhämtning för vårdens medarbetare måste vara en grundbult i hur vård organiseras.

• Socialstyrelsen ska ta ansvar för att samordna vårdköerna.

Jag tvivlar på att fler domstols­ingripanden är särskilt effektivt ens som hot för att få stora offentliga arbet­sgivare att komma tillrätta med arbetsrelaterad stress. Det är knappast heller fackens vision att en massa arbetsmiljö­ärenden ska leda till rättegångar. Men kravet vittnar om frustration och ilska över lång­variga problem som aldrig blir lösta. En frustration som det är lätt att dela.

Regeringen bjöd snabbt in fackförbunden till ett möte. Det är bra. Det återstår att se om och hur kravlistan leder till konkreta vallöften. Men när två av sjuk­vårdens tungviktar­förbund ryter till gemensamt ett valår har de nog goda möjligheter att få politikernas öra. Vårdfrågor hamnar nästan alltid högt på väljarnas agenda. Och gör så garanterat i år – kanske allra högst.

Det är viktigt att årets ovissa val­rörelse inte landar i svepande, fluffiga och orealistiska löften till vårdens anställda. Och att polariseringen inte drivs för långt. Det vården behöver är långsiktiga och därmed gärna brett politiskt förankrade lösningar – och väl förankrade i de krav och ut­maningar som sjukvården ser.

Fackförbundens krav på rätt till vila och återhämtning är nödvändiga för en hållbar sjukvård. Jag förutsätter att de tas på största allvar av våra folkvalda.