Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

onsdag19.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Han var ministern som kapade köer och tvingade fram vårdval

Publicerad: 4 februari 2015, 09:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Som patient är det svårt att veta om man har primärvårdsont-i-huvet eller sjukhus-ont-i-huvet. Det sade Carl Johan Robertz, verksamhetschef vid Ängelholms sjukhus, på en seminariedag om framtidens sjukvård nyligen. Huvudet på spiken. Med projektet Hälsostaden vill man i Ängelholm bygga vården kring patienten på riktigt. Lugna och ge rätt hjälp oavsett om det handlar om sjukhusvård, primärvård eller kommunal vård. Det är bara ett av många nya exempel på att ansvariga börjar tänka om och tänka rätt. För det enkla är ju det svåra. Att få många olika proffskompetenser att – i rätt ögonblick – sluta upp kring patienten och sätta hans eller hennes behov först, inte den egna klinikens, schemats, lagstiftningens, specialitetens eller traditionens.

Allra svårast tycks detta vara i vården av de äldsta och skröpligaste, de som så väl behöver det. Därför är det glädjande att se hur projekt och enskilda yrkesutövare, som de på sidorna 4–5 i denna veckas tidning, hittar vägar framåt. Genom nya arbetssätt, och ofta med hembesök som grund, har man på flera håll fått tryggare patienter och lyckats undvika onödiga inläggningar och akutbesök. Fortsätt!

På varje nyhetsredaktion finns en händelse som – om den inträffar – får organisationen att gå upp i stab. På de stora drakarna kan det vara ”om tredje världskriget utbryter”. Då släpper man allt planerat jobb och inställer sig vid desken – layoutade tidningssidor ska ritas om eller bytas ut, sajter ska fyllas med direktrapporter och kommentarer. Det händer nästan aldrig; i stället blir orden jargong och slentrian. På Dagens Medicin var stridsropet under åtta år ”om Hägglund avgår”. När Göran Hägglund till sist avgick förra veckan hade orden inte längre samma tyngd. Nu var han inte sjukvårdens mest inflytelserika makthavare utan ”bara” ledare för ett parti med sjunkande väljarantal. Men Göran Hägglund lämnar ett distinkt avtryck på sjukvården efter sig. Som socialminister hade han en tydlig bild av vad han ville göra, och gjorde det. Kapade köer med en lockande miljard, omreglerade apoteksmarknaden, införde tvingande vårdval. Tydliga vägval med konsekvenser som varit svårare att följa upp.

CHRISTINA KENNEDY

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev