Lisa Blohm: ”Höj rösten för Ahmadreza Djalali innan det är försent”

Åter är hotet mot den svensk-iranske läkaren och forskaren Ahmadreza Djalalis liv akut. Enligt medierapportering, baserad på uppgifter från en nyhetsbyrå i Iran, ska dödsdomen mot honom verkställas senast den 21 maj.

Det var 2016 som Ahmadreza Djalali, verksam som forskare vid Karolinska institutet, greps på besök i Iran. Senare dömdes han till döden för spioneri.

Domen i sig finns det alla skäl att grundligt ifrågasätta, med tortyr med i bilden. Ahmadreza Djalali själv ska ha sagt att han straffas för att han inte har gått med på att spionera för Irans räkning.

Läs också: KI försöker stoppa avrättning av svensk-iransk forskare 

Flera av FN:s människorättsexperter har krävt att domen upphävs och Amnesty har länge agerat för Ahmadreza Djalali. Det är bara två av många exempel på hittills fruktlösa försök att få honom frikänd. Men kanske har uppmärksamheten bidragit till att han ännu är i livet.

När en avrättning nu sägs ske den allra närmaste tiden är det inte första gången som ett verkställande av dödsdomen mot Ahmadreza Djalali har sagts vara nära förestående – och sedan skjutits upp. Den stress som han själv och hans familj har utsatts för under dessa år går inte att föreställa sig. Och den hemska sanningen är förstås att de är långtifrån ensamma i sin situation. Det finns alltför många liknande exempel, som journalisten Dawit Isaak som ett av dem.

Karolinska institutets rektor Ole Petter Ottersen har kallat fallet ”ett fruktansvärt rättsövergrepp” och han och KI kräver att Ahmadreza Djalali släpps fri.

Det är lätt att känna att röster som vädjar om att stoppa en avrättning i ett främmande land, och som naturligtvis denna gång höjs för att det finns en svensk koppling, är fåfänga och inte gör någon skillnad. 

Men också röster som i sig kan tyckas obetydliga gör att Ahmadreza Djalalis namn hörs igen och igen och igen och ökar chansen för att mäktigare och kraftfullare röster trycker på.

Det finns skäl att tro att det nuvarande hotet om ett snabbt verkställande av dödsdomen är ett påtryckningsmedel i ett spel som handlar om något annat. Därmed väcks mitt hopp om att det inte heller denna gång blir en avrättning.

Först måste avrättningen stoppas. Steg två är att Ahmadreza Djalali ska friges. Min röst må vara svag i detta sammanhang. Men jag vill ändå höja den innan det är försent. Det får inte bli tyst.