Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Intresset för patientens behov måste finnas på systemnivå

Publicerad: 30 januari 2018, 13:16

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Under en intensiv jobbvecka har min telefon plingat närmast oavbrutet av ständiga uppdateringar i en Twitter-tråd om personcentrerad vård. Det är uppenbarligen ett ämne som engagerar. Där har sjuksköterskor, läkare, chefer och experter låtit orden flöda i den tradition som fötts i sociala medier – ibland hätskt och vasst i jakt på olikheter, ibland öppet och inkluderande i strävan efter samförstånd. Då telefonen glödde som mest intensivt kunde man raljerat om något som liknade en tävling mellan olika yrkeskategorier i vem som är mest person­centrerad. Men att raljera är lätt. Att försöka förstå är svårt.

Landar därför i detta: Det har kommit att bli min fasta övertygelse att sjukvårdens respekt och intresse för patientens behov måste slå igenom på systemnivå. Den finns redan hos så gott som all hälso- och sjukvårdspersonal i yrket. Faktiskt är strävan efter att göra det bästa för patienten i varje enskild situation just det som gjort att fysioterapeuter, läkare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter och andra valde sina yrken från första början. Och det är också det engagemang som nästan alla patienter kan vittna om i sina kontakter med hälso- och sjuk­vården. Hon som orkade lyssna utan att skynda på en svår historia. Han som såg till att de anhöriga inte tappade fotfästet.

Men det räcker inte, vilket canceranhöriga Britt-Marie Ahrnell vältaligt påpekade i ett debattinlägg redan 2013. Det räcker inte att varje enskilt möte mellan patient och sjukvård görs med hög ambitionsnivå och fint bemötande. Det måste hänga ihop med nästa möte. Eller komma med tydliga instruktioner om vad som väntar och hur lång väntan blir. Det är hela vården som måste vara personcentrerad, ha patienten i fokus eller i cent­rum eller vilket språkligt uttryck vi än vill välja. Det är den långa kedjan i alla sina delar som inte får brista.

Detta är naturligtvis lättare sagt än gjort. Äkta samarbete runt patienten försvåras ofta av uppdelade budgetar, huskroppar, specialiteter och huvudmän. Men om det är något man kan hoppas på av utredningen om god och nära vård så är det omstöpningar för sådana samarbeten. För patientens bästa, för att resurser inte ska slösas, för att prevention ska börja räknas på allvar. Och för att alla dem som bidrar i det enskilda mötet ska hitta kraft att jobba kvar.

Toppen
Att utredningen om framtidens biobanker föreslår att vävnadsprover som förvaras där inte ska få användas av polisen. Utöver etiken och förtroendet för sjukvården finns mer praktiska skäl som talar för. Biobankerna är inte sökbara, och därför av mindre nytta i brottsjakt.

Botten
Att senarelagda canceroperationer på Karolinska i somras nu lett till en polisanmälan med brottsrubriceringen vållande till annans död, grovt brott. Fel i sjukvården har hittills – gång på gång – visat sig vara illa lämpade för att bedömas ur straffrättsligt perspektiv.

CHRISTINA KENNEDY

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev