Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag26.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Korseld av tvärsäkerhet

Publicerad: 17 Mars 2020, 06:56

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


En utveckling i svindlande hastighet är över oss, fylld av oförutsägbarhet och osäkerhet. Den kommer i en tid då tillgången på information – av skiftande kvalitet – är närmast obegränsad, liksom möjligheterna att dela den och ge utlopp för egna känslor och oro.

När det gungar som mest är det ofta bra att gå tillbaks till grunderna. Som journalist handlar det om att söka många källor, värdera dem klokt, ifrågasätta sig själv, sina teser och övertygelser. Är vinkeln rimlig? Vad talar emot den här bilden?

De senaste dygnens korseld av tvärsäkerhet har fått mig att fundera över vad jag har lärt mig av att bevaka vården i ett drygt decennium.

Jag har lärt mig att inte tro att jag vet vad infektionsläkare tänker genom att intervjua en enda infektionsläkare, lika lite som en intervju med en journalist självklart skulle representera en hel yrkeskår. Inom varje specialistkompetens finns ett spann av övertygelser och erfarenheter.

Jag har lärt mig att det som ser bra ut kan vara motsatsen. Den som inte rapporterar några avvikelser alls bör granskas lika hårt som den som rapporterar många.

Jag har lärt mig att det är viktigt att skilja på individ och befolkning. Helkroppsscanning för säkerhets skull eller kontroller på friska kan kännas bra men betalar sig sällan.

Jag har lärt mig att det är svårt att överblicka följderna av nya påfund eftersom vården är full av kommunicerande kärl. En åtskruvning i en ände ger nästan alltid utslag i en annan, ofta med konsekvenser på fortbildning eller personalmässig återväxt.

Jag har lärt mig att leva med att det oftast är omöjligt att vinkla artiklar om enskilda forskningsstudier sylvasst. Det var ju under just de här förhållandena, med just den här utvalda gruppen som resultaten kunde visas, inte vid alla tillfällen eller för alla grupper.

Jag har lärt mig sjukvårdslagens så kallade portalparagraf om att den som har störst behov ska ges företräde till vården. Och katastrofmedicinens ansats, där det gäller att satsa på dem man har störst chans att rädda.

Jag har lärt mig att svåra och viktiga prioriteringar allt som oftast trycks längst ut på vårdgolvet.

Jag har lärt mig att de skapar etisk stress som tidvis är svår att bära. Och att det kan gå med kollegors hjälp, förankrade riktlinjer och gott ledarskap.

Jag tror, men vet inte, att just det stödet behövs nu.

CHRISTINA KENNEDY

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev