Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Lätt att förstå farhågorna runt koncentration av cancervård

Publicerad: 5 oktober 2016, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


När du läser detta är jag på väg till Jönköping för att moderera en debatt under årets urologidagar. Den ska handla om standardiserade vårdförlopp i cancervården och nivåstrukturering, två olika ambitioner på nationell nivå för att göra patienternas vård jämlik och kvalitativ över hela landet.

Man hade sannolikt kunnat diskutera dessa ämnen i en heldag var. De standardiserade vård­för­loppen är politikernas obarmhärtiga finger­petande i såret på sjukvårdens oförmåga att komma tillrätta med orimligt långa väntetider. För prostatacancerpatienter har väntan på diagnos och behandling varit lång, inte bara jämfört med andra cancerdiagnoser, men män emellan. Över hundra dagars skillnad på vänte­tiden har man kunnat räkna till för män i olika ändar av landet.

Förloppen ska, efter dansk förebild, göra patientens oro så kort som möjligt. Grundidén är klok, men omställningen är krävande. Det är inte lätt att enas om var ribban ska ligga. Ingen onödig väntan alls, även om det är orealistiskt med tanke på resurserna? Eller sätta målet så att det går att nå, även om det riskerar ”normalisera” orimlig väntetid?

Samtidigt som förloppen rullas ut på bred front ska vården nivåstruktureras. De ovanliga cancerformernas behandling ska koncentreras till några få sjukhus. Peniscancer var första diagnosen ut och har sållats ner till bara två sjukhus i landet. Fler dia­gnoser väntar. Oroliga röster påminner om att patienterna kommer att komma in i vården över hela landet, oavsett vad som beslutas om var de ska behandlas. Förmågan att känna igen och rätt skicka vidare patienter krävs alltså i hela Sverige hursomhelst. Hur kan vården säkra en ny generation specialister med breda kunskaper om de aldrig får en chans att vara med vid sällsynta ingrepp?

Förändring är tufft. Det finns farhågor om vad vårdförloppen och nivåstruktureringen innebär för patienterna, för personalens arbetsmiljö och chansen att utvecklas inom sitt yrke.

Att omställningen inte tagits emot enbart positivt kan anas i programmets formulering av urologidagarnas kvällsaktivitet: ”SVF-underhållning, garanterat fritt från nivåstrukturering”.

CHRISTINA KENNEDY

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev