Lisa Blohm: ”Någonstans är vi skyldiga att ta in bilderna som vi vill slippa se”

Det skulle ha blivit den stora nyhetshändelsen i slutet av februari, Coronakommissionens slutbetänkande. Men när luntan med en stor skopa kritik mot främst regeringens och Folkhälsomyndighetens pandemihantering lämnades över, drunknade mycket i Rysslands invasion av Ukraina.

Många har liknat upplevelserna hos dem som har slitit under pandemin med oro för egen hälsa, brist på vårdplatser, brist på skyddsutrustning och förlust av åtskilliga patienter med att bedriva sjukvård under krig.

Nu pågår ett krig i ordets vanliga fruktansvärda bemärkelse. Där vård flyttas under marken och såväl patienters som vårdpersonals liv hotas av bomber – bomber som redan träffat sjukhus. Brist på vatten, el, livsmedel, läkemedel och sjukvårdsmateriel är redan ett faktum och lär förvärras. Det är nyheter och bilder som är omöjliga att blunda för. Och som det någonstans är vår skyldighet att ta in. 

Det finns också skäl att låta tankarna glida över gränsen till Ryssland. Och till den ryska sjukvårdspersonal som offentligt tagit ställning mot kriget. I ett öppet brev till president Vladimir Putin kräver de att allt användande av våld i konflikten upphör. Andra yrkesgrupper har skrivit liknande brev.

Det kräver långt mer än en standard-dos mod och civilkurage att som rysk invånare öppet kritisera och ifrågasätta Europas just nu farligaste man. I ett land där den yttrandefrihet vi ser som självklar inte existerar och där vädjanden om fred möts av hänsynslöst våld och hot mot friheten.

Jag tror att det är oerhört viktigt att dessa inhemska öar av motstånd får kraft att växa sig större. Så stora att det inte längre är fullt lika farligt för enskilda att protestera.

Därför är Svenska läkarförbundets helhjärtade stöd för brevskrivarna och tydliga, men måhända fåfänga, uppmaning till läkarorganisationen National Medical Chamber of Russia att också ta ställning betydelsefull. Även sådana symbolhandlingar kan kanske göra skillnad. Förhoppningsvis sprids respons från omvärlden i Ryssland och blir ett kvitto på att protesterna når ut och bidrar till det där modet.

Här hemma är viljan att hjälpa stor. Hjälpinsatser samordnade av myndigheter eller av vårdpersonal med direktkontakt med kollegor i Ukraina har stora förutsättningar att träffa rätt. Enskilda som vill hjälpa hoppas jag hellre stöttar organisationer som Läkare utan gränser och Röda Korset.