Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag16.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

När medvetna dimridåer eller välvillig okunskap står i vägen

Publicerad: 24 Augusti 2016, 07:20

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Efter varje semester finns ett behov av att komma tillbaka till kärnan. Varför håller man på? Själv brukar jag vid dessa tillfällen landa i mitt favoritcitat, som det brukar hävdas att Einstein har sagt: Om du inte kan förklara det enkelt, så förstår du det inte tillräckligt bra.

För mig har det i yrket som journalist varit en vägvisare mot de verkliga problemen; när medvetna dimridåer eller välvillig okunskap står i vägen för en verklig och viktig berättelse.

Vill man komma någonstans gäller det att förstå varför. Varför skriver, till exempel, sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) en debattartikel där han först listar vårdens verkliga problem för att sedan servera två förslag som inte löser något av dem? Jo, för att hans parti vill särskilja sig från politiska meningsmotståndare inför nästa val och cementera samarbetet med ett stödparti åt vänster. Inga konstigheter.
Förstår man det kan man lugna ner sig och hoppas på bättre fokus och förslag från regering en annan dag, eller, som tidigare nämnda motståndare, elda på debatten med kommenterer om väderkvarnar, kraftfulla slag i luften, luftpastejer eller dylikt. Ur politiskt perspektiv är målet nu uppnått, båda sidor nöjda med att skillnaden mellan de olika blocken blir tydliga för väljarna.
I sjukvården trampar schollsandalerna på precis som vanligt. Inget har blivit varken bättre eller sämre.

Ofta förekommer flera motstridiga bilder av en företeelse samtidigt, då förs diskussionen i allt högre samtalston, och företrädare uttalar sig med allt högre grad av tvärsäkerhet. På senare tid har frågan om huruvida läkare borde schemaläggas seglat upp (igen).

”I dag har vi en situation där det är ljusår mellan olika uppfattningar om vilken modell som är bäst. Ska man kunna visa vad som är bäst så behöver man kunna se på praktiska exempel.”

Så uttalar sig regeringens nationella samordnare Göran Stiernstedt i Dagens Medicin denna vecka. I sin rapport om effektiv vård ville han testa om kontinuiteten skulle bli bättre av att schemalägga läkare även på helgen.

Läkarförbundet har sagt blankt nej. Det traditionella joursystemet är både flexibelt och billigt för arbets­givarna, menar facket.

Ändå schemalägger 8 av de 14 landsting som svarat på Dagens Medicins enkät läkare mellan klockan sju på morgonen och nio på kvällen – i vissa fall eller på vissa kliniker. Varför gör man så om joursystemet är så gynnsamt som Läkarförbundet hävdar? Å andra sidan, varför envisas lands­tings­arbetsgivare – som är helt beroende av nöjd personal – med att införa schemaläggning om läkarna är så negativa?

Hur vårdens arbetsgivare lyckas med sin personalpolitik är avgörande för att patienterna ska få vården de har rätt till. Här gäller att lära av goda och dåliga exempel, lyssna till både dem som håller med och säger emot. I veckans tidning besöker vi en arbetsplats där läkarna är schemalagda och nöjda. Och som vet att det som passar dem, inte passar alla.

Jag och Dagens Medicin fort­sätter att försöka förstå, genom att tala med många, från alla sidor av en företeelse. Vill du hjälpa oss att förstå bättre, mejla gärna dina tips och inspel till redaktionen@dagensmedicin.se.

CHRISTINA KENNEDY

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev