Lisa Blohm: ”Ofattbart att hon är borta – låt inte samtalen tystna”

Jag mötte Ing-Marie Wieselgren så sent som i måndags kväll, utstrålande energi, livsglädje och engagemang och med sin alldeles egna vakna och lite kluriga blick. En människa som trodde på att minskad segregation och ett mer jämlikt samhälle kan förbättra den psykiska hälsan och som i hela sitt yrkesliv engagerat sig för människor som har det tufft.

Mindre än två dygn efter vårt möte finns hon inte mer, bragd om livet vid en brutal attack – mitt i Visby. Det är alldeles, alldeles ofattbart.

Läs också: Den mördade kvinnan i Visby är Ing-Marie Wieselgren

En av hennes insatser som nationell psykiatrisamordnare var skapandet av ett omfattande nätverk av mängder med aktörer för idéer och utveckling av metoder för att förbättra befolkningens psykiska hälsa.

Många jag har mött under Almedalsveckan var nöjda med att det lite bantade formatet sänkte tempot och trängseln och gav utrymme för fler goda samtal och diskussioner. Jag hade denna gång inte förmånen att prata någon längre stund med just Ing-Marie Wieselgren, som stod på scen vid olika programpunkter. Men jag är övertygad om att hon var en av många som bidrog till det samtalet. Samtalet var centralt för henne.

För den breda allmänheten bidrog hon med sin klokskap som en av rösterna i P1:s Tankar för dagen. I februari handlade hennes program om Rysslands krig mot Ukraina. Där pratar hon om sätt att hantera hemska händelser. ”Det är en slags tröst att försöka förstå och att tillsammans prata om det hemska”, var några av hennes tröstande ord.

I dag går tankarna först och främst till Ing-Marie Wieselgrens anhöriga. Men också till andra vänner och alla de kollegor som jobbat nära henne och under åren har fått ta del av hennes driv, klokskap och stora kunnande.

Att just Ing-Marie Wieselgren attackerades kan ha varit en slump och det är bäst om spekulationerna inte glider i väg innan fakta verkligen finns. Om det finns andra motiv med i bilden är ur ett mänskligt perspektiv tämligen oviktigt.

Men ur en demokratisk synvinkel finns det möjliga motiv till dådet som är mer skrämmande än andra. Svaret på vad som låg bakom onsdagens fruktansvärda händelse kommer att ha stor betydelse för synen på tryggheten, inte minst vid kommande Almedalsveckor.

I en stund när sorg blandas med vrede känns det på många sätt märkligt att ens tänka på framtida evenemang i Visby. Kanske ter det sig för en del just nu otänkbart att återvända. Men de viktiga samtalen och diskussionerna får inte tystna. Låt oss fortsätta dem – oavsett var de sker. Det tror jag alldeles säkert att Ing-Marie Wieselgren hade önskat.

Vila i frid, Ing-Marie.

Läs en intervju från 2020 med Ing-Marie Wieselgren