Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Lisa Blohm: ”Ribban för att stanna hemma för sin egen skull riskerar att höjas”

Hur ser du på nolltolerans mot sjuknärvaro? En utopi eller en nödvändighet? Tyck gärna till, uppmanar Dagens Medicins chefredaktör Lisa Blohm.

Publicerad: 6 oktober 2021, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Foto: Gabriel Liljevall


Ämnen i artikeln:

Anna SpencerVård- och omsorgsanalys

Många har tryckt i sig något febernedsättande, säkrat upp med ett par näsdukar och pallrat sig iväg till jobbet, fast de hade kunnat somna om. Setts som pålitliga hjältar av en del arbetskamrater, och som hänsynslösa smittspridare av andra. Väldigt, väldigt ofta har den där bara-nästan-sjuk-närvaron bottnat i en önskan att inte lämna arbetskamrater i sticket. Inte minst på klinikgolv och vårdcentraler.

Åsikterna om var gränsen går för att stanna hemma har nog alltid gått isär. Tills sars-cov-2 slog till med full kraft och nolltolerans fick en ny innebörd.

Läs mer: Så mycket kostade inhyrd personal – region för region

Även om följsamheten till riktlinjerna inte har varit komplett, har innebörden varit tydlig. Vi är nog många som känt en oro i magen innan skrovligheten i halsen släppt med dagens första kaffe-klunk.

För en hel del svenskar har det gått att jobba hemifrån. För alla som är helt beroende av att kliva innanför två-metersgränsen för att göra sitt jobb har läget förstås varit ett helt annat.

Hur blir det då efter pandemin? På Twitter diskuterades nyligen frågan sedan forskaren Emma Frans skrivit att hon tyckte att rekommendationen om att inte gå till jobbet med symtom skulle gälla ”för all framtid”.

En utopi, konstaterade bland annat flera läkare. ”Jag har alltid gått till jobbet med symtom. Kommer förstås sluta om det är dåligt för patienterna, men det är inte roligt att ringa sig sjuk en lördagsnatt för att man är snuvig”, skrev en av dem.

Hr-chefer som vår reporter Linda Berglund haft kontakt med ser ändå en attitydförändring. De hör personal som hoppas på fortsatt nolltolerans och tror att det blir mindre socialt accepterat att snörvla lätt.

Jag tror säkert att ribban har sänkts – och det är oerhört viktigt att förebygga spridning av olika smittor. Men nolltolerans kräver reservkapacitet, något som blir en rejäl utmaning. Jag är därför tveksam till hur skarp nolltoleransen i längden blir, men visst är det arbetsgivares ansvar att lösa det.

Det finns också en risk för att det i stället blir vanligare att jobba när man borde ha stannat hemma för sin alldeles egen skull. Om sjukdagarna av smittskäl redan har blivit några stycken, är det kanske svårare att avstå jobb för en garanterat smittfri men rejält tuff huvudvärk. För att det känns i plånboken – men kanske främst, för att man inte vill lämna kollegorna i sticket.

Hur ser du på nolltolerans mot sjuknärvaro? En utopi eller en nödvändighet? Tyck gärna till!

Relaterade artiklar

Två av tre covidsjuka på Akademiska har varit personal

”Ett visst tryck om att behålla nolltolerans för snuva och hosta”

 

Toppen: Uppskattad krönikör är tillbaka

Allra sist i veckans tryckta tidning hittar du åter läkaren Anna Spencer som en av våra välformulerade gästkrönikörer. Flitiga läsare på dagensmedicin.se har kunnat läsa hennes uppskattade krönikor här redan under våren. Du hittar henne och våra andra gästkrönikörer under Opinion.

Botten: Klena resurser för nära vård

Om omställningen till nära vård ska bli ett lyckat projekt måste förutsättningarna självklart vara de rätta. Men enligt en ny rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har primärvårdens ekonomiska resurser inte ökat tillräckligt för att möta målen.

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!
Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Lisa Blohm

lisa.blohm@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev