Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag19.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Samhället ska inte ge stöd åt ett samband som inte finns

Publicerad: 15 Juni 2016, 05:38

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Föräldrar till barn som mår dåligt kan under ett sjukdomsförlopp gå igenom många olika roller. Ett av de värre vad gäller scenarier är när det finns få eller luddiga svar om varför barnet inte är friskt. Frustrationen växer. Föräldern söker desperat efter svar och i brist på ett från vården försöker man, i några fall, hitta egna. Drivkraften hos en förtvivlad förälder är stark.

Att de svenska samhällsinstitutionerna i sådana fall tidvis talar med kluven tunga är inget mindre än en skam. Medan vården till exempel anser att det inte finns vetenskapligt stöd för elöverkänslighet kan barn med symtom som föräldrarna tror beror på detta få hela sin skolmiljö åtgärdad för att passa en diagnos som inte finns.

I veckans nummer av Dagens Medicins print edition kan du läsa om hur rektorn på Centralskolan i Åtvidaberg fastnat mellan vetenskapen å ena sidan och skollagens paragrafer om barnens rätt till stöd för att klara skolan å andra sidan.

”Vi har bytt ut lysrör, telefoner, fixat kabelanslutning i stället för trådlöst nätverk i klassrummet. Men hur långt ska vi sträcka oss? Myndigheterna måste säga var gränsen går för annars kan jag hålla på att åtgärda i en evighet.”

Nyligen fick skolan en anmärkning efter att föräldrarna anmält till Skolinspektionen – som inte bedömer huruvida diagnosen är korrekt eller inte, utan enbart utgår ifrån elevens behov av stöd.

Samtidigt har Socialstyrelsen bedömt att Elöverkänsligas riksförbund ska ha 1 742 128 kronor i statsbidrag som handikapporganisation. Det finns svenska kommuner som ännu erbjuder bidrag för elsanering. Enligt en granskning av Sveriges Television förra året har elsanerade rum byggts på minst 17 sjukhus i landet.

Samhället understödjer alltså, direkt och indirekt, idén om ett samband som inte är bevisat.

Att barn och vuxna lider och har symtom är oomtvistat. Dem måste svensk sjukvård ge ett professionellt omhändertagande och efter bästa förmåga hjälpa och erbjuda lindring. Patienterna har rätt till ett respektfullt bemötande – ingen ska kalla dem inbillningssjuka, ingen ska se ner på dem.

Men samhället ska inte ge stöd åt ett samband som, av allt att döma, inte finns.

CHRISTINA KENNEDY

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev