SD behöver skaffa sig insikt om vårdens verkliga utmaningar

I detta nummer av tidningen kartlägger vi hur Sverigedemokraterna, som vid förra valet säkrade mandat i 15 av 21 landsting, använt sin makt. Bilden som tecknas är spretig – partiets sjukvårdspolitiska talesperson på riksplanet tvingas ta avstånd från än den ena, än den andra idén hos invalda SD-politiker på landstingsnivå.

Man kan diskutera hur stort partiets verkliga inflytande är. Dess företrädare har bara fått gehör för några få motioner, och i Västmanland vill de inte alls skriva några utan hellre ”vara ute på gator och torg och prata med folk”. Men med sina 70 mandat i region- och landstingsfullmäktige har Sverigedemokraterna ändå en plats vid bordet. Och den som sitter där är med och bestämmer samtalsämnena.

Det är inte illa för ett parti som fram till våren 2010 inte hade någon egentlig vårdpolitik. Nu har Sverige-demokraterna alla de resurser som följer med mandat i landstingsfullmäktige, det vill säga ersättningar, bidrag och betalda tjänstemän. I ett inriktningsprogram för region- och landstingspolitiken samlar partiet numera sina ståndpunkter i vårdfrågor. Senaste versionen på partiets sajt är från sommaren 2013 och anger en rad allmänna viljeriktningar som många säkert skulle hålla med om. Personaltätheten bör öka, vårdplatserna likaså. Samarbetet mellan psykiatrin och primärvården bör förbättras, och vårdcentralerna borde ha öppet längre.

Resonemangen skyndar översiktligt förbi vårdens stora utmaningar, och stannar i detaljer om till exempel hur perrongkanter bör utformas med vita plattor i stället för gul sicksack-linje för att hjälpa synskadade. I en lista med åtta punkter för hälso- och sjukvården tar tre av dem avstamp i partiets hjärtefrågor. ”Illegala invandrare” ska betala sin vård själva. Omskärelse av barn utan medicinska skäl ska inte vara tillåtet. Och videotolkning ska användas i vården för att spara pengar; på sikt är ambitionen att den ska finansieras av egenavgifter.

Svensk sjukvård är värd företrädare som ser skillnaden mellan stort och smått. Att försöka hindra folkvalda politiker från att göra studiebesök i vården – som skedde nyligen i Umeå – hjälper dock ingen. Sverigedemokraterna behöver all ny insikt de kan få om vårdens verkliga utmaningar.

CHRISTINA KENNEDY