Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Utan en ärlig diskussion sker prioriteringarna i det fördolda

Publicerad: 11 november 2015, 05:43

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Det är otroligt spännande att bevaka svensk sjukvård; av många skäl. Det är livsviktig verksamhet, uppskattad och finansierad av befolkningen, som rymmer stora personalgrupper och de mest brännande etiska frågeställningar man kan tänka sig. Makten över liv och död, frågan om livets värde och kvalitet och vem som ska ha rätt till det. Utvecklingen går svinfort och aslångsamt samtidigt. Nya behandlingar står som spön i backen, men införandet tar lång tid.

Som journalist är det också slående hur många utmaningar  sjukvården och medierna delar. Båda branscherna står under hårt förändringstryck. Båda har under lång tid haft för stort fokus på sin egen navel, och för litet på dem man finns till för. På båda ställena finns många anställda som i vardagen brinner för uppdraget: Att göra patienterna friskare eller läsarna mer upplysta. Men i sjukvården liksom hos de breda dagstidningarna gnager nu tanken att man inte längre klarar av sitt grunduppdrag. Det finns kommuner i landet som ingen bevakar regelbundet. Lejonparten av landstingen går back. En klinikchef i cancervården beskrev vid ett av Dagens Medicins seminarium nyligen sitt dilemma. Han hade en läke­medels­budget på 14 miljoner kronor men behövde 30 för att den skulle räcka till alla patienter. ”Vad ska jag göra?” Ja, vad ska man göra när resurserna inte räcker längre, men behoven bara växer?

För att ändå kunna ge patienterna det som behövs öppnas då möjligheten att inleda samarbeten. I veckans tidning kan ni läsa några exempel på hur sådana samarbeten kan se ut. Ett läkemedelsföretag finansierar vårdplatser åt ett universitetssjukhus när patienter börjar ta deras läkemedel mot MS. Behandlingen erbjuds på 46 vårdinrättningar i landet, och på elva av dem skjuter företaget till pengar.

Är det bra eller dåligt? Får patienterna reda på att det är ett privat företag och inte skattepengar som står för deras vård? Ska vården säga helt nej till sponsring? Riskerar samhället i så fall att inte kunna erbjuda patienterna de senaste behandlingsmetoderna? Frågorna är många och det som fattas är en ordentlig och ärlig politisk diskussion om prioriteringar i sjukvården. Utan den sker prioriteringarna ändå, fast i det fördolda.

CHRISTINA KENNEDY

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev