Lisa Blohm: Vi ska vara tacksamma över lite extra katastroftänkande

Det kan kännas lite överdrivet att tala om översvämningshot mot sjukhus. Ett par centimeter vatten på golvet i ett ambulansintag, som på Västerviks sjukhus i augusti, är en tämligen klen inledande scen för en katastroffilm.

Men sommarens skyfall i bland annat Gävle, förödelsen i delar av Tyskland, och några mindre hårt drabbade svenska vårdgolv är ändå en påminnelse. ”Ifall att” och ”tänk om” behöver finnas där och förberedas för. Särskilt i klimatförändringarnas spår.

Kraftiga skyfall kommer att drabba Sverige, sannolikt kraftigare och tätare än tidigare. När det inom loppet av ett par timmar faller 100 millimeter regn – som i Gävle häromveckan – ska vi vara glada för de där medmänniskorna som både har lite extra katastroftänkande i huvudet – och också kompetensen att förbereda exempelvis ett sjukhus på att klara extrema omständigheter lite bättre. Som ser till att kritisk utrustning inte står i sjukhuskulvertar som kan vattenfyllas.

Läs också: Minst ett dygns kris ska sjukhusen klara 

Och extremväder behöver ju inte betyda att badkar efter badkar strömmar in på själva sjukhuset när dagvattenbrunnar inte alls hänger med. En storm eller ett skyfall kan sinka viktiga leveranser av skyddsutrustning och läkemedel när en viktig väg blir ofarbar. Hur kritiskt det kan bli när existerande lager är för snålt tilltagna har vi lärt oss den hårda vägen under pandemin.

Jag tror också att pandemins tunga lärdomar har gjort det lite lättare att väcka frågor om krisberedskap ur andra aspekter. Den uppmärksammade rapporten från FN:s klimatpanel IPCC tidigare i augusti har förstås också gjort sitt.

Läs mer om hur sjukhus i Skåne förbereds för att stå bättre rustade vid extremväder och hur det resoneras i Region Kalmar län inför nya vårdbyggnader.