Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Vilket ansvar har den som tar ett tillfälligt välavlönat uppdrag?

Publicerad: 30 maj 2018, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


”Ett telefonsamtal och två referenser, och så har du fått ett sommarjobb där du har ansvar för en typ av patienter som du kanske aldrig sett förut. Som hyrpersonal måste man ha stor ödmjukhet inför var ens egna gränser går, och säga nej.”

Så säger en bemanningssjuksköterska Dagens Medicin intervjuat inför sommaren. För det är ju inte bara personal­luckor som ska fyllas, det är också patienter som ska vårdas. Som inte bett om att bli sjuka just på sommaren.

Och trots att alla vet att tillfälliga, korta inhopp riskerar att innebära sämre vård, har bemanningsföretagen fler uppdrag än de klarar av att fylla. För varje år blir det sommar och varje år ska landsting och regioner förhålla sig till semesterlagen som säger att de anställda ska erbjudas fyra veckor samman­hängande ledighet under juni, juli eller augusti. Och varje år lockar landsting anställda som behöver den där semestern, att göra avsteg från lagen mot löften om mer pengar.

Ledningar och chefer vill väl. Även personalen vill få ihop det. För patienterna. Men långsiktigt är det inte.

Och när bemanningsföretagen erbjuder hyruppdrag där en sjuksköterska tjänare 60 000 kronor i månaden, ja då står sig många landsting slätt. På kort sikt är problemet löst. På lång sikt … snart är det sommar igen.

Förhoppningsvis gick inget fel under de där sommar­veckorna när den inhyrda jobbade efter minimal inskolning och delade oron med lika orutinerade kollegor. För det är ju den egna legitimationen som står på spel. Arbetsgivaren måste se till att upp­dragen för både fast och inhyrd personal är rimliga och möjliga.

Nu verkar många i vården inte längre lita på att arbetsgivare faktiskt gör det. Vem tar ansvar då? Blir hyrjobbet en upprorisk handling från vårdpersonal som försökt men gett upp? Eller ett sätt att få vardagen att gå runt och må bra? Oavsett måste vårdgivare ta ansvar för att ha rätt kompetens på rätt plats.

Nu anas att bördan flyttas från systemet till individen. Hur stort är i så fall ansvaret på den som tackar ja eller nej till ett tillfälligt väl­avlönat uppdrag? Vill vi ha det så? Diskutera i smågrupper till nästa sommar.

CHRISTINA KENNEDY

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev