Allmänmedicin
Ingen nytta med intensiv pisksnärtbehandling
Publicerad: 19 december 2012, 13:17
Extra positiv och stöttande personal och extra mycket sjukgymnastik för patienter med pisksnärtskada. Det låter bra. Men i praktiken gör det varken till eller från.
Detta enligt en studie som presenteras i senaste numret av Lancet.
Pisksnärtskador orsakar mycket lidande varje år och resulterar i vissa fall i segdragna sjukskrivningar med smärta och sömnproblem.
Nu har en brittisk forskargrupp jämfört effekten av den behandling som är standard i Storbritannien med ett extra intensivt behandlingsprogram. Totalt deltog inledningsvis 3 851 vuxna patienter som sökte vård för varierande grader av pisksnärtskada vid tolv olika sjukhus under 2005 till 2007. De lottades till att antingen få allmänna råd om sjukgymnastik, eller till ett mer aktivt omhändertagande och extra utförlig information om bland annat smärthantering och fysisk aktivitet. Patienterna i den senare gruppen omhändertogs av personal som skulle betona vikten av positivt tänkande och de goda chanserna till att bli helt återställd.
Alla patienter informerades om att de kunde få fortsätta i studien om de inte hade blivit märkbart bättre inom tre veckor. Totalt gick 599 patienter vidare till den andra försöksomgången. De lottades till att få antingen ett behandlingstillfälle med sjukgymnast, eller till att få upp till sex sådana behandlingstillfällen.
Ett år senare fanns det inga skillnader mellan grupperna.
Patienterna i den första försöksomgången blev inte symtomfria snabbare med ett aktivt omhändertagande, visar resultat från mätningar vid fyra, åtta och tolv månader efter den första vårdkontakten. Och patienterna i den andra försöksomgången hade visserligen färre sjukdagar totalt under ett års tid efter att ha genomgått det mer intensiva sjukgymnastikprogrammet – men det räcker inte för att åtgärderna ska bli kostnadseffektiva, skriver forskarna i Lancet.
Gunilla Brodda Jansen, docent och specialistläkare i rehabiliteringsmedicin och smärtlindring, tycker att det är bra att studien är stor, men säger att det är synd att patienterna inte delades in i olika grupper utifrån hur svåra symtom de hade.
– De som har mer symtom löper också större risk att drabbas av långvariga besvär, säger Gunilla Brodda Jansen.
Hon tillägger att alla patienter inte kan "dras över en kam" och få samma behandling. De med svårast skador har sannolikt nytta av ett mer intensivt och stödjande program, liksom patienter med annan smärtproblematik och kanske också sömnstörningar och depression.
– Man måste individualisera behandlingen, säger Gunilla Brodda Jansen.
Läs abstract:
SARA RÖRBECKER