Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Allmänmedicin

Kvalitet en fråga om mått

Publicerad: 10 oktober 2007, 07:57

Blir vårdkvaliteten bättre eller sämre om att en vårdcentral drivs privat? Frågan kanske är fel ställd. Vårdpersonal på båda sidor tycker att problemet snarare är hur beställarna, landstingen, mäter kvaliteten.


Vårdföretaget Kvalita driver fem vårdcentraler i Stockholm och två i Örebro. Eva-Lotta Kassel, vd för Kvalita Närsjukvård, tror inte att det är möjligt att hålla ihop ett privat sjukvårdsföretag utan ett seriöst kvalitetsarbete.

Men spelar det någon roll för kvaliteten att driften är just privat?

– Jag tror inte egentligen att det har någon betydelse. Det är en ledningsfråga och det gäller att inse att det tar tid och kostar pengar, säger Eva-Lotta Kassel.

En fråga om att bestämma sig, helt enkelt. På en av bolagets mottagningar, Ringens vårdcentral i Stockholm, är Johan Pettersson verksamhetschef. Inte heller han kan säga att driftsformen är av­görande för kvalitetsarbetet.

– Däremot har kanske allmän­heten mer funderingar om huruvida vinstintresset tar större plats än kvalitetsarbetet.

Johan Pettersson räknar upp en rad olika sätt som hans vårdcentral arbetar med kvalitet, som månatliga utbildningsdagar för läkarna, och särskilda mottagningar för astma/kol och diabetes.

– Vi får ingen extra ersättning för att ha en anställd diabetessköterska, men vi har valt att ta den kostnaden för att vi tycker att kvaliteten är viktig, säger Johan Pettersson.

Förutom de kvalitetsundersökningar som landstinget gör, kontrolleras Kvalitas vårdcentraler med interna revisioner. Slumpmässigt utvalda patienter får berätta om hur de upplevt vården och mottagandet.

För 14 år sedan var Kjerstin Green, nu sjuksköterska och verksamhetschef på Caremas vårdcentral i Kållered, med om bytet från landstings­driven till privat vård. Hon minns uppmärksamheten från alla håll – patienterna, media, Socialstyrelsen.

– Det blev ju väldigt viktigt med kvalitet på det sättet att vi var beroende av att bli populära. Vi var tvungna att göra ett bra jobb för att få många patienter, och därmed pengar, säger Kjerstin Green.

Rent praktiskt handlade det om noggrannhet med patient- och personalenkäter och att ha bevakning på alla beställningar, exempelvis labb och röntgen.

– Det gällde att inte spoliera allt genom ett missat provsvar. Det kändes som om alla hade ögonen lite extra på just oss som var privata.

I dag tycker Kjerstin Green att fördelarna med kvalitetsarbete på privatdriven vårdcentral handlar om närheten till besluten.

– Landstinget är så stort och ledningen så långt borta. Här hjälps vi åt och alla vet hur vi ligger till ekonomiskt och vad material och undersökningar kostar, säger Kjerstin Green.

– Även om det inte blir högre löner, så blir det kanske lite trevligare – mer som vårt eget.

Men landstingens sätt att mäta kvalitet kan utgöra problem för både offentliga och privata mottagningar. Kjerstin Green skulle önska att fixeringen vid tillgänglighet kunde släppa. Ofta kunde patienterna ha fått hjälp att hjälpa sig själva med råd av en distriktssköterska, men i stället blir enkla, snabba läkarbesök väldigt gynnsamma för vårdcentralerna.

För Jan-Eric Olsson, distriktsläkare vid Axelbergs vårdcentral i Stockholm och studierektor vid Centrum för allmänmedicin, är det av läkaretiska skäl inte ett alternativ att jobba i privat vård. Hans resonemang grundar sig i att ett bolag måste gå med vinst, och de pengarna måste komma någonstans ifrån, som kanske en bortsparad sekreterartjänst.

– I förlängningen måste man ta något från mitt arbete med patienten, och det bjussar jag inte ett stort företag på för att de ska kunna köpa och sälja mina tjänster, säger Jan-Eric Olsson.

Han poängterar att även den offentliga vården tyngs av ekonomiskt tänkande.

– Vi räknar pinnar vi också, men anledningen till att jag står ut med det är att pengarna som blir över går tillbaka till vården.

Och även om Jan-Eric Olsson visserligen är emot att låta stora vårdbolag ta över, säger han ja till mångfald och personaldrivna mottagningar.

– Men tanken om att engagemanget där leder till bättre arbetsmiljö – det kan man lika gärna göra på en landstingsdriven vårdcentral.

Dessutom, understryker han, är yttrandefriheten större inom landstinget och därmed möjligheten att upptäcka och våga tala om brister.

I grunden är det de kvalitets­parametrar som används för att betala pengar till vårdcentralerna som är problemet, tycker Jan-Eric Olsson. I stället för att premiera långsiktig vård som ger trygga patienter, lönar sig det som kan mätas – till exempel antalet besök.

Men blir kvalitetsarbetet med säkerhet bättre i den landstingsdrivna vården? Nja, om privata och landstingsdrivna vårdcentraler får betalt utifrån samma krav blir det kanske ingen större skillnad, tror Jan-Eric Olsson.

Helst skulle han vilja öppna för en tredje väg, med icke vinstsyftande vårdinrättningar.

– Tänk vad man kunde göra – pengar som blev över kunde gå till utbildning och egen forskning!

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev