Allmänmedicin
Läsk och gener i fetmaepidemin
Publicerad: 1 oktober 2012, 08:44
Personer som är genetiskt känsliga för fetma lägger på sig fler extrakilon än andra av att dricka läsk.
Ännu en studie sätter fingret på att intaget av söta drycker förmodligen spelar en stor roll i utvecklingen av fetma, och att vi människor är olika känsliga för läskens inverkan beroende på hur våra gener ser ut.
En forskargrupp, ledd av Lu Qi vid Harvard School of Public Health i Boston, har gjort beräkningar utifrån uppgifter om arvsmassa, BMI och läskdrickande från nästan 33|100 personer, alla deltagare i någon av tre kohortstudier.
Den genetiska risken för fetma beräknades utifrån analyser av 32 ställen på kromosomen som alla är kända för sin koppling till BMI.
Resultatet, som presenteras i New England Journal of Medicine, visar att personer med hög genetisk risk för fetma också hade högre BMI än andra. Effekten förstärktes kraftigt hos dem som drack läsk eller andra söta drycker minst en gång per dag.
Våra resultat understryker behovet av att pröva åtgärder som kan minska konsumtionen av söta drycker och därmed risken för fetma och relaterade sjukdomar , skriver forskarna, men påpekar också att en svaghet med analysen är att läskens andel av det totala kaloriintaget inte ingick.
I samma nummer av tidskriften presenteras två sådana interventionsstudier. De pekar båda mot att ett minskat läskdrickande kan bromsa utvecklingen av övervikt hos barn och unga, åtminstone i viss mån. I den ena studien lottades 641 holländska barn mellan fyra och elva år till att dricka antingen 250 ml läsk med socker eller lika mycket läsk med sötningsmedel dagligen. Alla barnen var normalviktiga när studien inleddes. När den avslutades efter 18 månader hade barnen som drack vanlig läsk gått upp mer i vikt än barnen som drack läsk med sötningsmedel.
I den andra studien ingick 224 amerikanska tonåringar med fetma, som alla uppgav att de drack läsk eller juice dagligen. De lottades till att ingå i antingen en kontrollgrupp som fick allmänna råd om kost och motion eller en interventionsgrupp där deltagarna dessutom fick omfattande rådgivning som syftade till att minska just intaget av söta drycker. Dessa barn fick också dietdrycker levererade till hemmet. Nedslående nog fanns inga skillnader i kroppsvikt mellan grupperna efter två år, men efter ett år hade barnen i interventionsgruppen bättre matvanor och de hade gått ner mer i vikt än barnen i kontrollgruppen.
Läs abstract:
SARA RÖRBECKER