Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Allmänmedicin

Oklart hur riktlinjer för smärta ska utformas

Publicerad: 28 mars 2012, 12:13

Det sågade kapitlet om smärta ska ersättas med separata riktlinjer. Hur dessa ska utformas är något av ett frågetecken.


Avsnittet om långvarig smärta i de preliminära riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar beskrevs som något av ett haveri – både av experter och i remissvar. Bland annat kritiseras den låga prioriteringen av multimodal rehabilitering, se Dagens Medicin nr 7/11. Social­styrelsen anklagas för att ha ett alldeles för snävt vetenskapligt synsätt där endast randomiserade studier räknas. Något som i stort sett diskvalificerar många smärtåtgärder, som inte låter sig studeras lika enkelt som till exempel läkemedel.

Kritiken blev så smärtsam att Socialstyrelsen helt sonika beslöt att stryka smärtkapitlet och göra separata riktlinjer.

Arbetet med dem inleds först till hösten, enligt Lena Weilandt, enhetschef för nationella rikt­linjer på Socialstyrelsen, eftersom myndigheten först vill bli klar med slutversionen av rörelseorganens sjukdomar.

Med smärta börjar Social­styrelsen på helt ny kula. Planen är att börja med att identifiera vilka åtgärder som ska ingå och i vilka frågor vården behöver vägledning, för att ge en mer heltäckande bild av smärtområdet. De preliminära riktlinjerna har kritiserats för att vara svepande och inte gå in tillräckligt noga på varje insats. Och myndigheten har lärt sin läxa.

– Jag tror inte att vi kommer att göra så stora riktlinjer som om­fattar så många områden igen. Det har vi lärt oss, säger Lena Weilandt.

Frågan är om åtgärderna mot smärta kommer att värderas utifrån andra kriterier än förra gången, så att även beprövad er­faren­het och andra typer av studier än randomiserade vägs in.

– Det har vi inte tagit ställning till än. Först måste vi titta på vilka interventioner som ska ingå och hur man kan söka evidens för dem. Och det är inte enkelt, det handlar om ett så komplext område, säger Lena Weilandt.

Stefan Bergman, forskningschef på Spenshults sjukhus utanför Halmstad och smärtexpert i de preliminära riktlinjerna, har sin uppfattning klar: Att evidensen värderas annorlunda den här gången är nödvändigt.

– Man måste ta hänsyn till att detta är ett område där det kan vara omöjligt att göra randomiserade studier. Det är till och med etiskt tveksamt, eftersom det är direkt negativt för patienten att bli lottad till att inte få smärt­rehabilitering.

Riktlinjerna om långvarig smärta beräknas vara klara tidigast om två år.

HANNA ODELFORS

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev