Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Allmänmedicin

Oklart om fokus på livsstil lönar sig

Publicerad: 7 mars 2012, 05:00

Flera landsting belönar vårdcentraler som frågar sina patienter om livsstil och registrerar svaren, visar Dagens Medicins kartläggning. Men det riskerar att leda arbetet med levnadsvanor på villovägar.


En högljudd debatt har kantat Social­styrelsens arbete med riktlinjer om sjukdomsförebyggande metoder. Kritiken har gått ut på att vård­personal uppmanas att ställa frågor om tobak, alkohol, motion och kost till varenda patient vid alla upptänkliga tillfällen, och att rikt­linjerna uppmuntrar registrering av känsliga uppgifter.

Men det är inte avsikten – det betonar allmän­läkaren Lars Jerdén som är ansvarig för Svenska läkaresällskapets projekt att föra ut riktlinjerna i verkligheten.

– Det finns inget som säger att det är positivt att bara fråga! Det är samtal om levnadsvanor som har evidens. Det står explicit att riktlinjerna inte är till för att identifiera patienter som röker eller rör sig för lite, säger han.

Men många landsting premierar just själva frågandet. Det visar Dagens Medicins kartläggning. Den visar också att landstingen tolkar riktlinjerna mycket olika. Medan vissa har allmänt ställda krav om att primärvården ska jobba mer sjukdomsförebyggande har minst åtta landsting inställningen att alla patienter ska tillfrågas minst en gång om året, åtminstone om någon levnadsvana. Det gäller bland annat Halland, Blekinge och Gotland, som dock i dagsläget inte har några ekonomiska styrmedel kopplade till detta.

I övrigt finns en uppsjö av morötter för att stimulera livsstilsarbetet. Ett exempel är Uppsala som tillämpar ett slags bötessystem där en ersättning dras tillbaka om vårdcentralen inte uppfyller målet att redovisa andel patienter som tillfrågats om levnadsvanor.

Lars Jerdén är kritisk mot denna form av ekonomiska styrmedel.

– Får vårdcentralerna ersättning för att de registrerar riskerar det att leda till att de gör det de får betalt för: frågar – men slarvar med att erbjuda en åtgärd. Det kan få helt motsatt effekt, säger han och fortsätter:

– Om en patient berättar att han är rökare och sedan inte får någon hjälp, då kan det uppfattas som ett okej från sjukvårdens sida.

Den vanligaste formen av morot är att betala för genomförda åtgärder, till exempel om patienten fått recept på fysisk aktivitet eller stöd att sluta röka. Det är ett bättre sätt, anser Lars Jerdén.

Iréne Nilsson-Carlsson, som är ansvarig för implementeringen av riktlinjerna från Socialstyrelsens sida, håller med.

– Vi vill ju att man ska erbjuda de åtgärder som vi rekommenderar, säger hon.

Socialstyrelsen har tagit fram särskilda koder för de olika former av samtal och stöd som tas upp i riktlinjerna, och Iréne Nilsson-Carlsson tycker att dessa borde användas i journalen för att underlätta uppföljningen.

– Om man ska koppla en ersättning till detta eller ej är upp till landstingen. Men system som styr mot att man alltid ska fråga alla är inte det vi är ute efter. Då finns en risk att man registrerar för registrerandets skull – och då har inte patienterna vunnit någonting. Det kan också leda till att man frågar när man inte borde, säger hon.

Dalarna och Kronoberg lägger i stället fokus på vissa patientgrupper. Dalarna ger ersättning för att bedöma motivationen att ändra vanor hos patienter med metabolt syndrom, och i Kronoberg är det blodtryckspatienternas vanor som vårdcentralerna ska satsa mest på, till att börja med.

– För de patienterna finns ett väldigt stort medicinskt värde. Nästa år kommer vi ha extra stort fokus på tobak och fysisk aktivitet. De nationella riktlinjerna gapar väldigt brett, säger Martin Myrskog, utvecklingschef i Kronoberg.

En del landsting premierar också vårdcentraler som uppnår resultat på sikt. I till exempel Östergötland finns inga specifika krav på att ställa frågor om levnads­vanor. Däremot får primärvården 2 000 kronor för varje patient som följer sitt recept på fysisk aktivitet efter tre månader. För patienter som påbörjar tobaksavvänjning kammar vårdcentralen hem 4 000 kronor och ytterligare 6 000 om de är tobaksfria efter tolv månader. Även Sörmland och Västernorrland belönar resultat och Jämtland är inne på samma spår.

– Det viktiga är ju vad en insats leder till, till exempel om den bidragit till att göra en daglig­rökare till ex-rökare? Men vi är inte tillräckligt bra på att visa vilka insatser som faktiskt leder till önskat resultat. Därför kan hälsocentraler få bidrag för projekt som utvecklar det sjukdomsförebyggande arbetet, säger Ronny Weylandt, chef för folkhälsocentrum i Jämtland.

Lars Jerdén varnar dock för att det finns fall­gropar med att betala extra för lyckade resultat.

– I socioekonomiskt tyngre områden är det svårare att få patienterna att sluta röka, och då kan vårdcentraler där få mindre resurser fast de är minst lika aktiva. Det kan också bli så att man väljer mer ”lättjobbade” patienter, i stället för dem som bäst behöver hjälpen. Det kan leda till att hälsan blir ännu mer ojämlik.

Han ser Västerbotten som en förebild. Där har man sedan länge välfungerande hälsoundersökningar för 40-, 50- och 60-åringar. Landstinget ger ingen ersättning för att ställa frågor eller för hur många som lyckas sluta röka eller gå ned i vikt – men där­emot om en stor del av rökarna erbjuds stöd att sluta.

Relaterat material

Värdet av enkäter delar läkarkåren

Överdrivet frågande får läkare att tappa glöden

Landstingen som kräver livsstilsfrågor

LISA JACOBSON

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev