Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Allmänmedicin

Övervikt kan vara farligare än vad man tidigare har trott

Publicerad: 23 December 2009, 10:15

Övervikt kan vara farligare än vad man tidigare har trott

Foto: Foto: Photos.com

Riskerna med kraftig övervikt kan vara underskattade. Riskerna med låg vikt kan däremot vara överskattade.


Den slutsatsen drar forskare från Karolinska institutet och universitetet i Bristol efter att ha studerat mer än en miljon svenska föräldrar och deras söner.

Sambandet mellan högt kroppsmasseindex, BMI, och ökad dödlighet i hjärt-kärlsjukdom är sedan tidigare väl belagt. Men den nya studien pekar på att kopplingen kan vara starkare än vad man tidigare har trott.

En kritik mot de studier där högt eller lågt BMI har kopplats ihop med ökad dödlighet är att omvända orsakssamband och felkällor minskar resultatens tillförlitlighet. Till exempel är viktnedgång ofta en följd av sjukdom och om en person röker är det en källa både till viktnedgång och ökad dödlighet.

För att komma runt problemet har forskarna jämfört söners BMI med föräldrarnas dödlighet.

– Om en son röker påverkar inte det föräldrarnas risk för insjuknande, säger Finn Rasmussen, professor vid Karolinska institutet i Solna och en av forskarna bakom studien.

Utifrån insamlade data har dödlighet i olika vanliga sjukdomar, såsom hjärt-kärlsjukdom och diabetes, hos föräldrar jämförts med BMI hos barnen. Enligt resultaten är risken med högt BMI betydligt större än vad tidigare studier har visat. Däremot var riskerna med lågt BMI lägre än vad man tidigare har sett.

Är det verkligen meningsfullt att jämföra barnens BMI med föräldrarnas dödlighet? Blir inte antalet felkällor ännu fler då med tanke på att övervikt till stor del påverkas av livsstil?

– Den genetiska kopplingen är stark när det gäller övervikt och det finns ett väldigt starkt samband mellan barns och föräldrars BMI. Den här sortens studier är rätt grova och metoden fungerar inte till 100 procent, men felkällorna blir färre än när man mäter personens egna BMI som är det vanliga tillvägagångssättet, säger Finn Rasmussen.

Han säger att forskargruppen kommit fram till att metoden framför allt är tillämpbar när det gäller son och far. För mödrarna är modellen inte lika relevant.

– Längre fram tror jag att den här ansatsen kommer att användas tillsammans med genetiska markörer och att man då når mer exakta resultat.

Studien publicerades i dag, onsdag, i tidskriften British Medical Journal.

Läs studien:

British Medical Journal, 2009; 339:b5043 

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev