Patienter i kläm när vårdens aktörer inte samarbetar

Patienter som fått en remiss för provtagning hos en nätläkare nekas ofta att få göra provtagningen på en vårdcentral. De digitala vårdaktörerna menar att detta strider mot avtalet som Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har slutit om att patienter ska kunna söka vård fritt över landstings- och regiongränserna.

– Vi har haft stora problem med ett antal privata och offentliga vårdcentraler runt om i landet. På den privata sidan har Capio utgjort ett särskilt problem, säger Krys kommunikationschef Samuel Danofsky i ett mejl till Dagens Medicin.

Men på Capio, som har 84 vårdcentraler runt om i landet, avser man i dagsläget inte att ändra på sin praxis.

– Så länge det inte finns några enhetliga rekommendationer från SKL om rutiner och ersättning för de här provtagningarna kommer vi att behålla vårt ställningstagande att inte ta emot provtagningar från nätläkare, säger Stefan Bremberg, chefläkare och medicinsk chef på Capio närsjukvård.

För så kallade externa provtagningar, då remissen kan komma från till exempel ett sjukhus, finns en enhetlig taxa. I den får vårdcentralerna ersättning för provtagningskostnader och det merarbete det innebär.

– Motsvarande finns inte för remisser från nätläkare, säger Stefan Bremberg. Det vi har fått veta är att vi i stället måste fakturera respektive nätvårdgivare. Det blir mycket extra arbete, inte minst administrativt.

Vid de externa provtagningarna från till exmpel sjukhusen är rutinerna enkla för vårdcentralerna. De utför endast själva provtagningen. Provsvaret går direkt till den som beställt provet.

– När det gäller nätläkarnas remisser finns inga sådana rutiner. Det är ofta patientnära prover där svaret fås direkt, som blodvärde eller halsprov, säger Stefan Bremberg.

Då ska provsvaret antingen lämnas via patienten till nätläkaren, eller kommuniceras till remittenten på annat sätt, vilket innebär både patientsäkerhetsrisker och merjobb för vårdcentralerna, menar Stefan Bremberg.

– Därför avstår vi från det. Nätläkarna får lösa det här på något annat sätt.

Hur då tänker du?
– De får väl skaffa sig några särskilda provtagningsmottagningar tills vi har fått tydliga riktlinjer kring hur det här ska hanteras så att det blir patientsäkert och administrativt hanterbart.

Vad säger ni till patienterna när ni nekar dem provtagning?
– Vi hänvisar dem tillbaka till nätläkaren eller andra provtagningsenheter. Det finns ju till exempel på sjukhusen.

Men det blir väl lika krångligt för sjukhusets provtagningsenhet som för er?
– Ja det kan det säkert bli. Men då är det inte vår vårdcentral som administrerar det.

Den digitala vårdgivaren Min Doktor har vänt sig till SKL för att få hjälp med situationen. Även de tycker att deras remisser borde falla in under rutinerna för externa provtagningar. Men Daniel Persson, chef för affärsutvecklingsfrågor på Min Doktor, kan inte förstå att provtagningsremisserna från nätläkarna skulle innebära ett så stort merjobb för vårdcentralerna.

– Nej det kan jag faktiskt inte. Vi tycker att det är rimligt att vårdcentralerna hjälper till med det här. Det ingår i deras grunduppdrag och de får ersättning för det. Det finns dessutom cirka 1 100 vårdcentraler i Sverige, och det genomförs cirka 40 000 digitala läkarbesök per månad. En liten del av dem leder till en provtagningsremiss. Det blir kanske en till två provtagningar per vecka för varje enskild vårdcentral.

Men blir det inte att ni surfar på deras verksamhet när ni tycker att de ska ”hjälpa till” med era provtagningar?
– Nej. SKL har i sina riktlinjer för digitala vårdbesök sagt att möjlighet till provtagning måste finnas. Då måste vi också få möjlighet att remittera provtagningar.

Tycker du att SKL är för långsamma i det här?
– Jag tycker att alla är för långsamma. Och det är alltid patienten som kommer i kläm i de här strukturbråken.

Dagens Medicin har sökt SKL.