Servicepunkter tar nära vård till patienter i Kirunas glesbygd

Frågan om hur tillgänglighet, jämlikhet och patientsäkerhet ska säkerställas inom primärvården – även i de delar av landet där förutsättningarna försvårar – stod i fokus för ett av onsdagens seminarium under Almedalsveckan, där arrangören och vårdbolaget Praktikertjänst lyfte fram en ny rapport om landsbygdens primärvård.

Läs även: Ris, ros och självkritik i panelsamtal om nära vård

Något som har skapat potential för förändring är enligt Praktikertjänsts chefläkare Sara Banegas att det efter en lagändring från 2022 finns möjlighet att anpassa vårdvalen utefter geografiska och socioekonomiska förutsättningar – vilket i praktiskt taget innebär att man skapar flera olika vårdvalssystem inom primärvården.

– Av slutsatserna som rapporten pekar på tycker vi att det viktigaste kanske är det här med att öka medvetenheten kring möjligheterna med den nya lagstiftningen, säger Sara Banegas.

För att visa upp ett exempel på hur lagstiftningen har nyttjats med fördel hade Praktikertjänst bland annat bjudit in Stina Lundberg, verksamhetschef och kurator för Norrskenets hälsocentral som har tre mottagningar i Kiruna kommun. Hälsocentralen är en del av Praktikertjänst.

”Det är viktigt att möta politiken och höra hur de tänker och få berätta hur vi jobbar”, säger Stina Lundberg som gör sitt första besök på Almedalsveckan i Visby.

Foto: Emil Schröder

Vid huvudmottagningen i Vittangi samt filialerna i Kiruna och Karesuando har Norrskenets hälsocentral totalt 29 anställda som ansvarar för 6 500 patienter. Och avstånden är långa. Från Kiruna till Vittangi är det 7,5 mil och från Kiruna till Karesuando, som ligger precis på gränsen till Finland, är avståndet 18 mil.

Tänk dig att du är 85 år gammal, du bor i en by där du har 15 mil enkel väg till närmaste vårdinrättning, du behöver regelbundet ta prover – och det går inga bussar.

– Våra patienter i Karesuando och Vittangi med omnejd har sjukhus med viss akutsjukvård i Kiruna, annars måste man åka till Gällivare. Så vi tar alltså emot akutpatienter i Karesuando och Vittangi – det kan komma allt från jaktskador och brännskador till hjärtinfarkter, säger Stina Lundberg.

Mottagningen i Karesuando har patienter som bor fem mil söderut och i andra riktningen bor patienter på uppåt tio mils avstånd. Härifrån är bil det enda färdalternativet till Karesuando, men eftersom väglaget ofta är besvärligt kan framkomligheten vara dålig.

– Tänk dig att du är 85 år gammal, du bor i en by där du har 15 mil enkel väg till närmaste vårdinrättning, du behöver regelbundet ta prover – och det går inga bussar, säger Stina Lundberg.

Situationen ledde till att många patienter inte dök upp på provtagningar, vilket i sin tur skapade många onödiga läkarbesök.

– Så gott om läkare har vi ju inte att vi har råd med onödiga besök, men patienterna lät bli sin provtagning och kom direkt på läkarbesöket som de bedömde var det viktiga. Och utan provsvar kunde de ju inte göra sin undersökning, vilket gjorde att de var tvungna att komma tillbaka igen, berättar Stina Lundberg.

– Det gjorde att vi bestämde oss för att åka ut till patienterna i stället.

Sedan förra året har Norrskenets hälsocentral etablerat fyra servicepunkter i några av byarna som ligger längst bort från närmaste mottagning. Servicepunkterna bemannas av antingen en sjuksköterska eller undersköterska, minst en dag varannan vecka. Här erbjuds patienterna provtagning och vissa åtgärder, till exempel blodtryckskontroll och enklare omläggningar.

Initiativet har varit mycket uppskattat av patienterna, säger Stina Lundberg som berättar om ett möte med en kvinna i Lannavaara som tackade hjärtligt för den nyöppnade servicepunkten i byn.

– Varannan vecka hade hon eller hennes man fått ta ledigt från jobbet för att köra den 35 mil långa returresan till Vittangi och ta hennes svärfar på provtagning. Nu sätter han sig på fyrhjulingen och tar sig själv till provtagningen.

Läs också: Forskare om patientdelaktighet: Respekt och värdighet räcker inte

Om Norrskenets hälsocentral ska kunna fortsätta utveckla verksamheten mot en god och nära vård kommer det behövas ekonomiskt stöd – vilket gör att det känns extra viktigt att komma till Almedalsveckan för att tala med politiker och berätta om utmaningarna, konstaterar Stina Lundberg.

– Det är en utmaning för oss att bedriva vård på det sättet som vi gör och inte ha ekonomin för att kunna utveckla våra visioner, vi saknar till exempel ekonomin till att köpa en vårdbuss i dag, vilket är något vi väldigt gärna vill ha.

Kompetensförsörjningen är också ett problem – och inte blir det lättare när hela staden Kiruna håller på att flyttas, menar hon.

– Vi tappade till exempel nyss en duktig ST-läkare för att han inte hade någonstans att bo. Så vi har den stora svårigheten i omställningen, när halva stan rivs och det inte har hunnit byggas upp bostäder.